London Calling
Je suis hemskt dålig, då inlägg utblev igår. Och även i fredags? ZOMG som de säger i Motala. Och jag är ledsen, men det här kommer bli ett så kallat "speedo"-inlägg.
MQ-skjorta, Guatesjalar och Lindex-kjol
Så i fredags morse bar det alltså av mot Nordligare breddgrader och därmed huvudstaden. Detta tillsammans med den ärevördiga madamen, tillika forna klasskamraten och projektmedarbetaren Stau. En underbar, men allt för ofta upptagen kvinna.
Nu märker jag att jag börjar använda lite för många ord, jag ska gå upp om 3 timmar och jag är inte direkt känd för att vara en powernap:are. Mina powernaps brukar ligga på 10-timmarsstrecket om jag får välja.
Nu tänker ni självklart; vad ska den dumma jäntan upp och göra klockan 0200. Jo, det ska jag berätta. En resa till London tillsammans med far min förestår. Han ska jobba, jag ska leva livet. Det vill säga, bo hos Kenny (som går i skolan hela dagarna), sightseea, gå på alla museum som ingen annan vill gå på och shoppa!
.. Inte för att jag inte shoppade nu i helgen. Huga. Noll pengar kvar på la conto. Men eftersom jag är en hejare på att förhandla, kanske jag kan övertala alla expediter att ge mig deras .. objekt. 
Sjuuuukt härligt skärp från Beyond Retro. Lätt helgens ballaste fynd.
På tal om att övertala så klockan 0400 imorse kom min kära broder ïn på mitt rum och sa att jag hade telefon. "Det är från Nya Zealand" löd budskapet varpå han traskade tillbaka till sig.
Det var min favoritaupairfamilj som ringde!
Jag talade med pappan i familjen som inledde samtalet med; "Väckte jag er?"
Eftersom jag är fullkomligt kass på att ljuga svarade jag som det var. Han svarade då att han följde mina "tidsinstruktioner" som jag mailat honom.. Vilka, som när det brukar gälla tider och mig, var helt bakvända.
Ganska så fruktansvärt pinsamt, eftersom detta var first impression, haha.
Jag minns inte så mycket av samtalet, men jag har en "hoppashoppasattdetblirjag"-känsla. Ruinerar de den, dödar jag dem. Typ.
Hamnade i en grymt kool pärlaffär i Gallerian igår (forgot its name), där jag prackade på mig själv tusentals pärlor medan jag småsprang runt och kvittrade "I'm in heaven".
Pärlor, pärlor, pärlor och en rosett!
Ojojoj, nu ska pappa hjälpa mig med timern till akvariumet. Två timmars sömn - here we go. Och sen; hat. För jag har kommit på att jag är rädd för att flyga. Detta tack vare en incident mellan Atlanta-Köpenhamn som jag, tillsammans med min goda vän Cake, erfor en molnig dag i maj. Mer om det en annan dag.
