toboeanna

Att jag sitter dar jag sitter nu hade jag inte trott nar jag begav mig mot Mobil-macken i Masterton i forrgar.

For har sitter jag i Marcus, min surfande tennisproffsskjutsandes basta vans forladrars hyrda hus.
Var ni med dar? Nej, det ar knappt att jag ar det heller. Men kortfattat.

Rebban och min skjuts till Gisborne kom inte pa den utsatta dagen, sa Marcus erbjod mig en soffa i deras hus de hyrt over festivalen. Sjukt tacksam sa jag sjalvklart ja. Nar vi kommer hit bor da alltsa tva av hans kompisar och en av dems forladrar i huset. Och jag sager er, hot hot hot.
En av killarna ar verkligen deluxe. Alla tre av grabbsen ar dessutom pros i vad de gor, tennis, thriatlon och wakeboarding och ja, jobbar med att trana helt enkelt. Det gor ju inte jag, men det ar skont att vila ogonen pa dem, det sager jag bara.

Men det har ju gatt annu en natt, och varfor ar jag fortfarande har? Det undrade jag ocksa igar och var narmast sagt forbannad pa Rebs for att hon inte horde av sig.. Men sa gjorde hon det till slut. Och hej, vi har varit med i en bilolycka vande mitt humor ganska kvickt.

Och idag har jag bestamt mig (for 345 gangen) att aldrig mer dricka. Men festivalen igar var laj, och Frans Ferdinand var med latthet kvallens hojdpunkt.