Skydiving Deluxe
Dar holl jag er allt pa halster ett tag. Muhaha.
God jul allesammans! Julafton ar antligen har, wow. Sa himlans knappt. Jag och Jennie vaknade i samma sang (pa grund av sparandet av pengar) och under nagra riktiga bakisminuter kom vi underfunn med att det faktiskt var julafton idag!
Hur ska vi fira det kan man undra? Med Cheeseburgare fran McDonalds - saklart!
Men never mind that nu. For nu kommer den 24:de luckan...
24 DECEMBER
Hey Kratz...
All right, sa i forrgar skydivade jag fran 12000 fot efter tre dagars frustrerad vantan och excitment.
Det var helt enkelt fantastiskt och jag har i samma veva som jag fick adrenalinkicken of my life genom att aka i 200 km i timmen med marken rusande mot mig aven mota min framtida man, Kratz, min tandemkompis
Kratz var kanske inte varldens stiligaste skapelse, inte heller var han lika ung som jag, men. Sa fort jag sag honom spreds ett inre lugn hos mig, och all min dodsangest forsvann pa en nanosekund. Fran motet med Kratz och trots att vi var forst ut ur planet var jag inget annat an excited!
Sen kanske jag inte var sa katig de forsta fem sekunderna. Men sen, herregud! Fantastiskt!
Sa var kommer luckan in i det har?
Jo, som ni alla vet har jag en formaga att bli aksjuk. Sa aven nar parachuten skots ut under landningen, det vajar ju en del dar uppe sa att saga.
- Hey Kratz, let's say I needed to vomit..
- Well, you don't, trust me
- Yeah really think I have to.
- Noo
Splash. Sa spydde Anna for forsta gangen nagon hundra meter upp i luften under parachuting. Vilken frihetskansla!
Men jag var glad for det. Sen fortsatte jag spy nar jag hade fast mark under fotterna. Och blev ganska snart allmant kant som Spyan av alla pa flygstationen.
Det var i korthet historien om nar Anna fick slanga sina alskade H&M-skor. God jul!
God jul allesammans! Julafton ar antligen har, wow. Sa himlans knappt. Jag och Jennie vaknade i samma sang (pa grund av sparandet av pengar) och under nagra riktiga bakisminuter kom vi underfunn med att det faktiskt var julafton idag!
Hur ska vi fira det kan man undra? Med Cheeseburgare fran McDonalds - saklart!
Men never mind that nu. For nu kommer den 24:de luckan...
24 DECEMBER
Hey Kratz...
All right, sa i forrgar skydivade jag fran 12000 fot efter tre dagars frustrerad vantan och excitment.
Det var helt enkelt fantastiskt och jag har i samma veva som jag fick adrenalinkicken of my life genom att aka i 200 km i timmen med marken rusande mot mig aven mota min framtida man, Kratz, min tandemkompis
Kratz var kanske inte varldens stiligaste skapelse, inte heller var han lika ung som jag, men. Sa fort jag sag honom spreds ett inre lugn hos mig, och all min dodsangest forsvann pa en nanosekund. Fran motet med Kratz och trots att vi var forst ut ur planet var jag inget annat an excited!
Sen kanske jag inte var sa katig de forsta fem sekunderna. Men sen, herregud! Fantastiskt!
Sa var kommer luckan in i det har?
Jo, som ni alla vet har jag en formaga att bli aksjuk. Sa aven nar parachuten skots ut under landningen, det vajar ju en del dar uppe sa att saga.
- Hey Kratz, let's say I needed to vomit..
- Well, you don't, trust me
- Yeah really think I have to.
- Noo
Splash. Sa spydde Anna for forsta gangen nagon hundra meter upp i luften under parachuting. Vilken frihetskansla!
Men jag var glad for det. Sen fortsatte jag spy nar jag hade fast mark under fotterna. Och blev ganska snart allmant kant som Spyan av alla pa flygstationen.
Det var i korthet historien om nar Anna fick slanga sina alskade H&M-skor. God jul!
Kommentarer
Trackback
