Pride Pandemic
"What the FUCK?!"
Ja, att få den premiärmeningen slängd över sig när man lämnat lägenheten fick mig nästan att vända på klacken och ringa återbud till Rebban.
Men, tänkte jag sedan, eftersom jag inte känner någon i Wellington får det vara som det är. Sevens är trots allt en once in a lifetime-grej, och eftersom vi fick gratisbiljetter under kvällen (Tack Sean och Rachel <3) var det bara att se ut som en indisk/japansk-viktoriansk prostituerad och ta bussen in till stan.
Så här såg kvällens frisyr ut, mask, fjädrar och åter fjädrar!
Och det ångrar jag inte. Sevens var sjukt. En ursäkt till att dricka alkohol och kolla på mäns vältränade lår (låren gällde huvusakligen rugbyspelarna på plan bör tilläggas). Helt fantastiskt.
Ja, hur kom det sig att vi fick gratisbiljetter kan man fråga sig, och det gör jag med. Men med ett telefonsamtal från Rebban som säger att jag måste befinna mig på tågstationen inom en timma gjorde att jag nästan satte spiralmakaronerna i halsen.
Ja, ursäkta minen, men detta var stress a la Anna! And yes, det är
Vit ögonskugga jag har i hela ansiktet (+ glitter) and haha, folk trodde jag
var vampyr!
Räddare i nöden, eftersom våra "riktiga" outfits är till imorgon, fick jag låna Leons sari, varför han nu har en sådan..
Jag upptäckte nu när jag kom hem att jag haft sönder den. Fan, fan fan.
Nåja, att bära sari (som efter ett par timmar blev en yvig ballerinakjol istället), och bli raggad på i sari var en helt ny upplevelse, särskilt när varannan kommentar jag möttes av var "Ghad, help. You look scary", och "Ah, love your outfit".
Jag hoppas att jag vinner den 700 dollar stora potten för bästa synd. 
Stendöd. Hatar att behöva åka taxi tillbaka. Men skönt att komma hem innan 1!
