Remember Me This Way

Not.

Idag mår jag d å l i g t. Vaknade klockan 16.15 av att Rebban ringde och undrade om jag hade dött. Och jag undrar om det inte låg lite sanning i det frågetecknet.

Hur blev det såhär då? Jo, nu skulle jag egentligen vilja måla upp en mindmap, men med mitt tillstånd i åtanke orkas inte det med.
Men i halvkorta drag var det sisåhär;

Första perioden
Mötte Jorja -> Lekte 14:isar by the waterfront -> Came to a bar -> Blev lyxigt bjuden på 3 dollars-drinkar av unga män.

Andra perioden
Promillehalten nådde sin kulmen -> BRANDALARMET GICK & utrymning av klubb förestod -> Jorja&jag omhändertogs av protective cricketspelare med vän.

Tredje perioden
Kom till killarnas hostel -> Hängde där till 5 (tappade bort Jorja som jag misstänker är lite arg för att jag tror hon ville ha Mr Cricket) -> Upptäckte att min jacka var kvar på klubben (innehållandes pass, iPod, cash) -> GICK hem i spöregn UTAN jacka (30 min walk).

Sista perioden
Blev sjukt besviken på McDonalds som inte tog emot kreditkort klockan 5.30 på morgonen.
Mått skit ever since.

Roligast på hela kvällen var när jag skulle gå hem. Gick ner till receptionen, köpte en Coke, frågade killen som jobbade om han hade numret till klubben, han sa nej, men frågade hur länge jag skulle stanna på hostelet.
"Jag ska gå nu" svarade jag "Jag bor uppe i Newtown".
Varför hade jag ett rum här isåfall undrade den förvirrade receptionisten.
"Det har jag inte" svarade jag näpet och dansade ut genom dörren.


Bild från i Lördags innan andra halvleken av Karnivalen (varför använder
jag så många sportuttryck idag?)



 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0