21 Tory Street

Idag har jag blivit bedragen. Tvafaldigt dessutom.

Yeah yeah, det ar inte sa allvarligt, men ett sjukt storande moment under dagen var att jag skulle pa jobbintervju.
Efter att ha hoppat runt i en halvtimma och letat efter adressen pa en av de storsta gatorna i Wellington kom det fram att adressen inte ens EXISTERADE.
"Ahaa" tanker jag, och ringer herr interviewer och ber om ursakt for att jag missuppfattat adressen. Jag far en ny adress, 21 Tory Street.
Efter att ha halkat runt pa bakgatorna i ett regnit Wellington ett tag hittar jag adressen, och ber till Gud eller vem som an ville lyssna om att det ar fel adress. Porten jag star utanfor ar nedklottrad, halvt riven och last med narmare 10 hanglas.
Sa jag ringer igen..
"Oj, sa jag Tory Street, jag menade Tennison Street, men nu har jag en annan intervju, sa jag mailar dig om en ny tid, bye"

Jaklar vad trott i sjalen, och armarna jag var efter det.
Jag styrde saledes kosan mot den alladeles for dyra bussen tillbaka till Petone och gick in for att kopa flyttkartonger. Val utanfor kom jag pa att det skulle bli ett helvete att fa hem dem till familjen Fletcher.
.. Men nar jag stod dar med graten i halsen kom en sol fram ur den molntata huvudgatan. En gammal man kom fram och erbjod mig att bara mina lador sa lange vi gick at samma hall.
Och hans sista ord till mig ringer fortfarande obadande i oronen;

Beee caaareefull

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0