toboeanna

Men tjut då, som det gamla talesättet säger.

Idag längtar jag hem. Livet som krympling är fortfarande skit, Astrea praktiskt taget bor PÅ mig som en fästing av bästa karaktär, och det sociala utbudet är i andra fall lika med noll.
Vad som lättat upp min stämning är dock den kära gitarren som nu är i högst spelbart skick. Så missionnet - lära mig spela gitarr - ligger högt på to-do-listen.

I övrigt har jag börjat kasta iväg små ansökningar till jobb etc. Men det känns så fruktlöst, så fortsätter jag i samma manodepressiva anda dröjer det nog inte innan jag åter står i Sverige och huttrar.

Allt är dock relativt. Hurra för det.