Ditch Me While You Can

Ni läser vad som kommer att bli mitt sista inlägg. I alla fall från Raukokopatuna Road.
För imorrn är det yippie kay yey och I'm out of here.

Och hur har vi firat denna tillställning, Annas sista dag hos familjen som hon bott och jobbat för de tre senaste månaderna?

Yes, oh yes. Korrekt. Inte alls. Middagen åts på olika tidpunkter i olika delar av hemmet, Astrea och moi spelade Virtual Villagers ett tag medan vi kollade på Happy Gilmore och sen gick hela huset och lade sig. Det är gott. Inte slösa energi på att vara trevlig. Eller bara att sätta sig ned och prata en stund.

Men swoosh. Imorrn kommer jag att vara out of their life, for good. Lögnernas mästarinna som jag är, tror de att jag flyger ut ur Nya Zeeland i början av nästa vecka. Så nu slipper jag känna obehaget av deras potentiella irritation över att jag stannar i landet, men inte arbetar för dem. Ka-tching.

Outöver det tror jag att det är något fel på mig. Jag drack Coca-cola idag, och jag tyckte typ inte att det var gott. För alla som känner mig närmare förstår ni min oro. Men det kanske bara är den tristess jag känner över livet som smittat av sig på mina smaklökar.

Men imorrn börjar det nya, ljuva, spännande livet. Due to färre internetuppkopplingar kommer jag att leverera lite dåligt med inlägg inom den närmaste framtiden. Ursäkta mig för det.

Men tadaa. Jag har ritat hejdåteckningar till kidsen, för de tycker iaf om mig.


Ett kollage till Cole över allt vi gjort och vad som hänt under our time


Och en alienprinsessälva till Astrea, med lite boosters.


Hur ska jag sammanfatta min tid här?
Barn är roliga på avstånd och när man inte har ansvar för dem.
Föräldrar till barn kan vara otäcka. Men jäkligt trevliga.
Och jag har utvecklat det pinsamma bebisspråket när jag pratar med Cole.
Men jag har å andra sidan aldrig träffat någon med ett så smittsamt skratt som honom.
Så han har varit pärlan bland peepsen här på Raukokopatuna, och jag är glad över
att det var honom jag passade alla dagar i veckan. Vi hade skoj tillsammans, eller i alla fall åt varandra. Haha.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0