toboeanna

I'm here. Jag ar framme. Och det ar sjukt. Sjukt, sjukt sjukt.

Om jag borjar med att saga att frun i huset plockade upp mig, och att vi akte bil langt om lange (forbi flertalet inspelningsplatser till LOTR accutally) innan vi till slut korde in pa en grusvag, for att sedan fortsatta pa den en evighet eller tva befor we came to an halt.

Och vilken slutdestination sen! Nagon av mina vanner som fatt for sig att jag skulle hamna pa varsta mansionet hade RATT.
Det ar en 3-4 meter till tak, ett sjukt vackert hus, alla malningar och tavlor innehaller hastar och mitt rum ar - och jag skojar inte, minst 30kvm. I'm in heaven.

Eftersom jag arrivade sent igar kvall sag jag inte omgivningarna. Imorse (eller eftermiddags da jag sov i 15 h) nar jag vakande slogs jag av en fantastisk utsikt. Berg och dalar som omger hela garden, man ser inte ett endaste hus sa vitt jag kan se, det gar kor och mangder av hastar i hagar runtom pa kullarna. Fantastiskt med andra ord.

And what about the family?
De verkar underbara. Tjejen ar valdigt blyg, men idag har hon sin bastis har, sa de smog pa mig nar jag duschade, de asen. Babyn ar jattesot och om an misstanksam sa tror jag nog att vi ska kunna connecta.
Foraldrarna ar jattechill. Mamman ar valdigt pratsam och utat (aven om det uppstar en del akward silence) medan pappan ar en riktig cowboy. Tyst, hjulbent och by the looks of it, stark.

Detta kommer att bli intressant mina vanner. Let's hope I endure. (De har en vinkallare, eller ett hal i golvet more like it a la skrackis, ocksa dar de tydligen planerar att placera mig forr eller senare. Exciting!