Merci Beaucoup
Jäklar vad krasst jag mår. Klockan halv 8 på kvällen är jag fortfarande bakfull. Hum.
Störd och rolig kväll igår minsann.
Martin har alltså flyttat norrut, och det betyder att man med största sannolikhet hittar hans, eller våran, Palm där också.
Så jag slog två små flygfän i en smäll och körde dit.
Väl där intog vi tillsammans en smakfylld middag innehållandes Gorbys piroger och vitlöksbröd.. Jaja.
Därefter började så att säga förgalejet - väldigt trevligt. Därefter utgång där jag och Palm ljög oss in på något som hette Herrgår'n, en klubb för studenter, av studenter.
Last preparations innan utgång. En skön pose och sen är man klar!
Och det var här, mina vänner, som det störda i kråksången började.
Palm& jag shakade som vanligt loss när jag fick syn på en hyvens kille. Dreads, schyssta looks, men framförallt dreads.
Jag tänkte att, ja, varför inte, and walked up to the guy och hånglade på honom. Sen gick jag och dansade med Palm igen. Palm hade under denna tid blivit frände med ett gäng fransoser. .. Dit det visade sig att dreadskillen also hörde.
Ännu en gång; hum.
Om det är något man inte räknar med när man hälsar på sina goda vänner är det att 1; få bortamatch, och 2; att det är en fransos.
Men så blev det. Efter hot från Martin om att aldrig få återvända till lägenheten om jag försvann iväg, gjorde jag ändå det.
Ett par timmar senare när jag tröttnat på den, vad det visade sig vara, socialt missanpassade fransosen med noll i baskunskaper i språk som t ex engelska och svenska och min franska är sådär lite rostig, vände jag tillbaka mot Martins lägenhet.
Efter att ha stått i 45 minuter utomhus, för att sedan lyckas smita in när efterfesten på en av våningarna i huset slutar kl 05.30, blir golvet utanför Martins lägenhetsdörr min sovplats för någon timma eller två.
Why?
Elin vaknade inte, och Martin ORKADE inte öppna åt mig. Men det visste ju inte jag, jag låg i fosterställning och trodde helt sonika att Martin gjort allvar av sitt hot, att jag inte var välkommen.
Klockan 07.30 cirkus får jag dock äntligen komma in, efter att Elin hört ett krafsande ljud på dörren.
Och ja, idag mår jag verkligen skit.
