The Call
I die. Seriously. Igår råkade jag återuppväcka mitt begär för Prince Caspian, vilket i det närmaste är obotbart, och att knarka themesongen "The Call" med Regina Spektor gör VERKLIGEN inte saken bättre.
Käre Gode Gud. Ge mig Caspian. Sen är jag nöjd.
Det har hänt mycket, men ändå ingenting sedan senaste inlägget.
Jag tog mig hem från London, vilket faktum är var ganska skönt. Gästfriheten var tämligen.. spartansk.
När jag ställde mig själv mot väggen och upptäckte att jag åter igen står planlös i mitt liv (jag misstänker att jag schabblat bort den NZ:ska familjen ganska hårt), var det dags att rota i trådarna.
Så nu har jag möblerat om och personliggjort mitt annars övertagna, eller överblivna rum.
Mycket nöjd.
En sak jag dock inte är särkskilt nöjd över är att min bror lyckades ha ihjäl två fiskar på bara tre dagar. Det blir en ungefär var 36 timme. Jag vet inte riktigt hur han bar sig åt. Inte heller märkte han att det satt fast en död Otto Jugend i den lilla trädroten. Usch..
Avbefolkning, Mitt akvarium börjar likna Vadstena kommun.
Nu ska jag tjata på pappa om att sätta upp en liten lampa till mitt sminkbord. Sen ska moi va to le gym. Wish me Luck!
