Happy Halloween
Men det speglar NZ:ländarnas sätt att se på saker och ting ganska bra. Pretty laidback så att säga.
Jag talar självklart om högtiden Halloween, och här på Raukokopatuna Road är nog jag den som hypat det mest. Astrea som jag trodde var ett säkert kort att dra med sig i utklädningssammanhang var mer intresserad av snigeln "Shouter" som hon fått av en vän i skolan idag. Varför man döper en snigel till Shouter är för mig av oförklarlig art, men låt unga vara unga, som Evert Taube eller Hasse & Tage en gång sade.
Efter att ha bakat halloweenkakor och själv klätt ut mig (med kommenteren "Hur mycket kläder fick du plats med i den där resväskan egentligen?" av Nicole) kunde jag äntligen lura Astrea till sminkning och utklädning. Tråkigt nog valde hon att vara älva, tönt. Själv var jag piratprinsesshäxa - varför begränsa sig?
Tyvärr finns det ju inga grannar härikring, så trick or treatandet uteblev. Det enda som överhuvudtaget vittnat om att Halloween fortskridit, förutom mina gedigna insatser, är kvällens halloweenskäcktriologi som jag snart ska ge mig hän åt.
Men först - lite posering!
Astrea in charge of the camera - vad har hon fokus på?
Je suis en älva, men ser lite loose ut, det kan medges
Me and Woody. Nah, just kidding.
Dannyboy, minishettisen and I - cuddling
If I Was A Man
Wow. Den här dagen har varit toppen.
Inget särskilt har hänt är jag rädd, jag har bar fått ett nytt perspektiv på livet här på landet.
Cole och jag var ute på vår lunchpromenad när jag under min shufflade iPods makt helt plötsligt vandrade till något storartat inslag av Sagan Om Ringen-tracken. Det var då, med nazguls och Elijah Wood löpandes runt för min inre syn som det slog mig. "Jag är på jobbet".
That's right. Utomhus, av egen vilja, vandrar jag runt i linne och shorts, lyssnandes på musik och brännandes egenförvållade kalorier. Och det är en del av mitt jobb. Min andra del är att underhålla, och själv skratta så mycket som jag kan, 9 timmar om dagen.
Efter det fortsätter el paradisio då det bara är att dra på sig bootsen och hämta in hästen för att få kela och utbilda en - men oftast två- stunder.
Och omgivningarna är fortfarande så vackra i mina ögon att jag ibland på mina promenader måste stanna bara för att ta en "mental picture".
Ja, värre kunde man ha det. Och på söndag kommer den mytomspunna Craig (som ska bo i huset tills vidare!), så vi får väl se vad engelsmannen har att erbjuda. For better or worse, så att säga.
Cole, min co-worker, har verkligen hittat tröjan för honom - så rätt!
If I Were a Boy
Men detta är för viktigt för att bry sig om så pittoreska saker som sticky substans över alfabetets 28 bokstäver.
Jag hade rätt i mina misstankar om att Nicole är lite för pedantisk vad gäller hushållets shape. Igår avslöjade hon att hon brukade ha ett SERIÖST problem med att allting måste vara rent och prydligt. Hon fortsatte med att säga att hon har "relaxed" något fruktansvärt och att den städtakt hon håller i huset nu är sjukt chill.
Jag antar att allt faktiskt är relativt. Men det är icke, och jag upprepar ICKE, chill för mig. Att jag ens föreslog att jag kunde diska kastrullerna nu på morgonen istället för att hon skulle behöva göra det igårkväll gav mig mördande blickar in return. Turligt nog har jag mitt rum som frizon. Och där, där är det stökigt vill jag lova.
Uno Mas Cass Tuesday
- Städat huset.
- Drömt mig bort i vampyrernas bloddrypande värld med hjälp av Blade. Om jag någon gång ska throwa en riiiktigt bastant halloweenfest ska jag göra som el bloodsuckers. Ha sprinklers med blod som duschar alla gästerna - så hett!
- Blivit avryckt en ganska stor tova hår av Woody, som tydligen tyckte att han gjorde mig en tjänst genom att bita tag i min knut och rycka allt vad han hade. Jag lovar, mina fötter lämnade marken i bästa "The Lost World; stor dinosuarie vs liten människa"-anda. Jag försökte ta kort på hålet där mitt hår bodde, men jag lämnade det ofruktsamma försöket för något viktigare.
Filosofering, eller som Nicole brukar säga "Waste of time".
Förutom min microvågsfobi som grävt sig djupare in i min märg tack vare de otaliga flaskor jag värmer åt Cole (jag lovar, jag ska snart förklara), har jag funderat över vem som skulle vinna presidentvalet i USA om alla i hela världen fick rösta på vem de ville, politiker eller ej.
Själv är jag helt övertygad på att Morgan Freeman skulle ta hem segern med över 70% av rösterna. Han skulle göra ett trovärdigt och fantastiskt jobb, och det tycker jag att han bevisar i sin presidenttolkning i filmen som kom ut samtidigt som Independance Day, men på grund av sin brist på Will Smith aldrig blev en riktig hit. A real shame om ni frågar mig.
Hela världens, åtminstone FN-s president, om
jag själv fick bestämma!
Jag vill dock flika in att jag aldrig någonsin skulle vilja byta ut den svenska kung vi har idag mot någon annan, jag bara älskar honom. Han representerar det svenska folket strålande. Light, bless him.
Åter till min microvågsfobi. Jag är säker på att jag inte är den enda som tänker så, faktum är att jag är nästan helt säker på att ni alla har tänkt som jag någon gång.
Tiden vi ställer in och som tickar ner för att värma maten, poppa popcornen eller vadän nu vi kan tänkas göra, tickar även från oss. 30 sekunder, 3 minuter närmare döden. Och där sitter vi och väntar, för det är ju ändå ingen mening med att göra någonting annat under den relativt korta tiden, is there? Well, gör det?
Hur ni hanterar fakta vet jag inte, men jag får en smärre panikattack varje gång jag trycker "START". Och som iPod Touchs reklam gör klart för oss. Vi spenderar alldeles för mycket tid åt att vänta. Tid som vi tar för given, som vi i våra sista minuter i livet kanske önskar att vi spenderat annorlunda, eller kanske möjligen kunde få dem tillbaka..
Uno Mas Tuesday
Men äh, jag och Cole har huset för oss själva idag. Vilket jag känner är precis vad jag behöver. Detta due to en joggingtur jag råkade ta igår, och den kompensation jag försökte göra för mitt dåliga vänsterknä, gör att jag knappt kan stå på högerfoten idag. When will I learn when it's time to stop, egentligen?
Jag sprang en ny lyckosam väg igår, och hade kunnat springa en stund till om det inte var för att solen försvann bakom bergen och jag inte ätit mina morötter ordentligt på sistone. When at home, berättade Nicole för mig att den turen jag sprang är drygt 9 km. Pretty sweet om jag får lov att säga det själv. Tyvärr tror jag inte att mina jogginturer gör så mycket, förutom att förbättra min kondition och få någon timma att gå om dagen på grund av allt snadder i toastform som jag stoppar i mig.
Och på tal om snadder har jag nu under förmiddagen bakat en av mina berömda, eller egentligen mammas berömda kladdkakor. Furthermore tänker jag nu ge er det annars så hemliga receptet.
KLADDKAKA
2 ÄGG
100g SMÄLT MARGARIN
3 dl SOCKER
1,5 dl MJÖL
4 msk KAKAO
1 msk VANILJSOCKER
Gräddas i 175 grader i ca 20 minuter beroende på önskad kladdighet!
Enjoy!
I'm a Slave to Society
Är det för att hennes tre vänner täcker tre olika vinklar i en "Watch-eachothers-backs"-formation, för att mörkret som omger de unga männen symboliserar hennes mood, eller helt enkelt för att unga halvnakna (om icke helt nakna - det får ni aldrig veta) karlar alltid är värda att beskåda?
Ingetdera är jag rädd. Denna omväg i min hjärna ledde oss varken till "Drottninggatan" eller GÅ-rutan i Monopol. Jag sitter kvar här på Raukokopatuna Road, och Gud vet var Ni, kära läsare, befinner Er.
Mitt egentliga skäl for writing är, som vanligt, men i ännu högre grad just idag, för just Er. Detta är ett inlägg, om än något egocentrerat, men med credsfanan högt i skyn.
Många av era kommenterar (och mail) räddar mina dagar, värmer mitt stora och lilla blodskretslopps huvudpump (hjärtat för er som icke hängivit er åt biologi) och ger mig något att fnissa åt i all hemlighet. Tack för det. Love to you all.
Och till alla er "därhemma", vare sig från TENTS hemmaplan, Motalas småstadsgrandeur eller Ingemanslandet Skåne. Jag saknar er.
Vallmo från Östgötaslätten ..sentimental or what?
I'm a Slave for You
Citerat ur Patrioten med Melan och den, God bless him, passed away Ledger då en redneck ifrågasätter slavarnas motiv - att efter 12 månader bli fri -till att kriga.
Och vad bringar mig motiv att göra en utläggning som kan tyckas vara oväsentlig i annat än ur det historiska perspektivet;
"10 orsaker till varför det tog sådan förskräcklig tid att avskaffa slaveriet".
Jo, vad som får mig att sammansätta dessa rader är inget mindre än att jag identifierar mig för tillfället med slavarna.
Jag skulle haft min andra lediga dag idag, efter gårdagens fiasko, så efter att ha stannat uppe långt efter 3 AM var jag något yrvaken när Astrea stapplar in klockan 8AM och säger att Nicole vill prata med mig.
"Han har inte fått frukost än, så han är nog ganska hungrig"..
Jag upprepar: " ... "
Morison-Reesby verkar ha glömt mitt "Work and Holiday"-motiv, såsom det står på mitt visum. Men i och för sig.. jag har ju inget bättre att göra än att arbeta. Precis som slavarna. Humpf.
Studsmattor är SÅÅ 2006, men ganska roliga ändå
Och äntligen kunde jag idka lite efterlängtad self-caming
The Warp of the Spider
Jag förutsätter att man översätter varpa sådär. Inte för att jag vet vad en spindel skulle göra med en Varpa men.. anyway.
Mina konstiga drömmar förföljer mig ever since I came. De försvinner inte. Usch. Kabom och jag vaknar in the middle of the night. Hugaligen.
Min nya addiction är helt klart Spindelharpan. Så jäkla tricky. Och underhållande.
Än en gång, min lediga dag går åt skogen mot 20 NZ dollars. Är jag lättfintad?
Höll på att skriva "lättfotad", men det är ju inget nytt. Eller nej, vad säger jag! Jag tar tillbaka det, och omformulerar. I mitt huvud. Ingen addering till det.
Och nu måste jag kila, för Astrea sa precis:
"It cracked"
"What cracked, the chair?" svarade jag.
"No, the egg".
"What egg?"
"That egg" sa Astrea och pekade under stolen.
Det visade sig att hon haft med sig ett rått ägg in på kontoret som hon sedan blivit oblivious about, för att sedan återupptäcka det när det rullade av skrivbordet. Inte min mess, men I have to clean it up.
The Harp of the Spider
Hur kan man annat än älska faktumet att det tar 4 omgångar av Spindelharpan (förvisso i ett någorlunda orutinerat och onyktert tillstånd) för internetet att ens öppna startsidan? Huh?
Så jag gjorde min bön/nachogratäng, såg Shark Tale samt Jurassic Park, och svullade med öl, popcorn och så vidare. Jag mår fett illa efter allt jag vräkt i mig. Men, imorrn är det söndag = ledig = utomhusaktivitetsdag para moi.
Så länge det inte regnar ska jag packa min kappsäck och ge mig ut med kamera och matsäck för att .. vad det nu heter.. vidderna härikring.
Jag har smugit runt som en skrämd katt här hela kvällen, då kor råmar, huset knarrar, hundarna ylar och det är mörkt och ensamt. Jag ville inte slösa energi heller, så hade inga lampor tända. By the time jag skulle laga middag var jag ett nervvreak. Och jag hatar att medge det, men alkohol kan ha en lugnande effekt. Men det kan även katter och dinosaurier. Och ett gott skratt.
Jag förnam (nimde?) nämligen en ganska rolig förut under dagen. Det hyperaktiva barnet Dylan som var på besök vågade nämligen inte gå in på toaletten själv för att tända, han råkar nämligen vara mörkrädd. Jag hånade honom då, som vilken sund människa som helst skulle, men nu under kvällen har jag känt mig ungefär lika katig som Dylan, det vill säga inte alls. L o v e perspektiv det var állt jag hade on the heart for now.
Home Alone
Familjen är idag på te slash middag slash shoppingtur med ett par goda vänner och ett hyperenergiskt vänbarn. And I slapp följa med.. M-m-m. Hur har jag firat detta kan undras, och kanske för er som känner mig närmre, fasas över.
Men var lugn, allesammans, det mest "spännande" idag var att jag för första gången gav mig ut i detta vänstertrafikerade land, alldeles ensam i en ett klass B fordon. Japp, ni gissar rätt. En bil. Och ja, jag var nervös.
Så nervös att jag efter en timma i bilen börjar bli lite smått orolig över var den "närmaste" staden egentligen låg. För en timma brukar det ju inte ta till affären? Plus att bensinmätaren började närma sig den röda markeringen på mätaren.. Jag stannade helt sonika på en farm och fick hjälp av en farmer som också skulle till Martinborough lite senare.. Så jag slog mig ner och väntade.
Sen bar det av, åt samma håll jag kom ifrån, förbi infarten till "grusvägen" och sen 20 minuter åt andra hållet från vår avtagsväg låg den förbannade staden.
Macarony och Tonge är ett säkert kort om man vill ha sällskap.. och
pälsbeklädda kläder.
Förutom denna lilla episod, har jag hängt ute på "går'n", ägnade bland annat en timma åt att stå och klia på alla hästarna.. och försöka rädda mitt bandana som Woody drog av mig och försökte äta upp, om och om igen.
Och nu har jag precis varit ute och klappat på hundarna och klätt på dem deras täcken som de har om nätterna. För det är sjuuuuukt kallt.
Igår gick jag runt i tischa och shorts och badade i svett, today har jag värmt mina fingrar över brödrosten och huttrat i dubbla tjocktröjor. Precis som om dementorer cirklade runt nummer 115 just idag.
Nu ska jag laga bön/nachosgratäng, dricka öl, äta M&Ms och se en film. Alldeles själv. Och det ska bli SÅ S K Ö N T.
Flies and papercuts
Vad är det för fel på barn?
Jag har just ägnat en dryg halvtimma åt att lära Astrea att vika loppor. Men just nu sitter vi ett dödläge, då hon domderat att hon ICKE pratar med mig. Är det tacken? Det är ju inte mitt fel att hon inte lyssnar på mig när jag försöker ge henne hintar om hur man gör dem? Oh nej, "I'm NOT talking to YOU", is apparently the way to go, plus att hon tycker att mina loppor är bohooooring för att de inte byter meddelanden under färgerna efter ett varv. Jäkla datorhypade milleniebarn.
Dagens ansiktsmålning, som jag faktiskt fick kre-era.. tillverka.. whatever.
What else on the agenda?
Världens mest oväntade pep combo uppskattningstal kom imorse när jag satt med Cole i en flyttkartong och en Astrea på ryggen. Nicole kom in och sa något i stil med:
"Jag vet inte om jag har sagt det här, men du gör ett fantastiskt jobb, verkligen. Både med barnen och hästarna. Särskilt Cole älskar dig,.. lite för mycket egentligen, men hellre det. Och Astrea skulle leka med dig hela dagarna, och nätterna, om hon fick. Och hästarna - fantastique..etc".
Ledsen att skryta, men det kändes verkligen toppen, för jag har knappt fått ett tack sen jag smög min in i familjen Morison-Reesby. Jag började nästan gråta så rörd blev jag, haha. Vilken tönt I've become.
Dagens jobbigaste var dock att jag hällde kokande nudelvatten över min vänstra hand, så den är numer covered in blåsor., När jag uttryckte min ondhet över detta och istället för mitt sedvanliga "JÄVLA FITTHORA", utbrast "Shit" kommenterade genast Astrea detta. Jag fintade dock bort henne med att "Ööh, näe, jag sa cheek, över att jag var glad över att jag inte fick vattnet över ansiktet.." Jag vet, helt sämst. Men, flickebarnet trodde på min fruktansvärt kassa lögn, high five!
The Brat
Har precis suttit och vaktat TV:n i en halvtimma för att inte missa när Paul Walkers arktis-hund-survive-against-all-odds-film börjar. Jag struntade i min joggingtur för det. Nu, åtta minuter innan filmen börjar kommer den jäkla snorungen in och ska kolla på någon hjärndöd björnfilm. Bitch.
Hon påminner snarast om de två 10-åringarna (nu 20) från England som för 10 år sedan misshandlade en annan pojke utav bara helvete, det gick inte ens att känna igen honom. Nåväl, det kan alla göra, det fula med dessa brats var att de var beräknande nog att lägga den misshandlade pojken på tågrälsen, för att covera upp vad de gjort med honom innan han blev överkörd av tåget. Heja.
.. Kanske var en lite för outrageous jämförelse, men jag är faktiskt förbannad. Men, genom mitt jobb i det fördolda kommer min hämnd snart att bryta ytan.
The Blight
Ansiktsfärg, vomits och tricking horses - så har min dag sett ut så långt.
Inte nog med att i den lilla dal, som gården sluttar något på, det nu inte längre bara är kossor som råmar, det är numer även får, vilket gör att en uppgradering från det irriterande ekandet;
"MU-mu-mu-..mu...muu-..uu" (fading)" fått förstärkning av "Bä-bä-bää--ää", eller som Nyzeeländerna säger; "Baa".
Nevertheless, en irrelevant sak för er, men lite jobbigare för mig, är den känsla som jag precis identifierat. Det gäller "situation ridning" och hänvisas till Nicole.
Detta är exakt samma känsla som jag är på min mosters gård och tränar häst. Vi har tämligen olika uppfattningar om huruvida man får till en häst, och jag känner mig ständigt överkörd. Så även nu, fast nu försöker jag trotsa genom att rida "min väg", vilket resulterar i att jag blir så nervös att jag har en knut i magen så fort jag hoppar upp på hästen. Jag tror dock att detta släpper så snart paddocken är färdig och jag slipper rida i hagen, mitt framför huset.
Älvan i bild var för trött för skola idag, så hon har terrat mig istället.
Och yes, detta är en vanlig eftermiddagsoutfit för madamen
En annan sak som jag missnöjt kom till conclusion med idag var att min känsla för revolt har sjunkit som dollarn den senaste tiden. Jag stod och sorterade in bestick från diskmaskinen, och råkade lägga ett par teskedar åt "fel håll". Närsomhelst annars under min levnadstid skulle jag inte ens sett det, så mycket bryr jag mig, trodde jag. Men inte nu.. jag stannade upp, och övervägade tyst under flertalet minuter ifall jag skulle lämna teskedarna åt fel håll, eller vända dem ( I know - vad är det för fel på mig?!). Det slutade med att jag vände på dem, slängde igen besticklådan och surmulet vandrade därifrån. Usch. Besvikelsen över mitt failure som TENTS Attitude var en hård törn. Usch.
Trots Atreas försök att dölja mina skönhetsfel med färg, ser man
fortfarande mina rynkor - som blivit fler sen hitkomsten bör tilläggas!
From Tomorrow
Cole kan nu officiellt både crawla framåt, och även göra ett väldigt roligt ljud med tungan, vilket han använder hela tiden för att få all attention in da house. ..Och han lyckas.
Nåväl, vi kan inte tjata om bebisar i all oändlighet now, can we? Nono. Jag hoppar upp ett steg, för Astrea har idag plockat upp uttrycket "Uh lala" vilket she goes on, and on, -and on, -and on about. Ska nog introducera henne för Blog 27s version av den låten imorrn, hon har antagligen itne hört den.
Vad mer har vi gjort?
Vi har kollat Home Alone, som är en så himla söt film. Downsidan med det var att jag blev sjukt julsugen, om det nu är ett uttryck. Snö, is, inbrott. Oh, I can't wait!.. Bara att det kommer vara stekhett här, och min önskan om snö kommer antagligen att vara starkare än någonsin, haha.
Förutom det har vi, jag och Astrea, försökt oss på att rita av Heath Ledgers "Jokern". Vi hann inte klart, för Nicole kom och vi spårade ut i en timmas "visa vår favvomusik" för varandra. Mycket trevligt.
Orginalet
Min och Astreas ofullständiga versioner, och I know that I
give it away eftersom jag är med på bilden, men vems är
egentligen vems?
Nu är det dags för min dagliga dos av Flight of the conchords, ska se om Gavin eller Nicole vill göra mig sällskap. =)
From Yesterday
Och nu är jag tillbaka i min utgångspunkt, huset. En löptur med Avenged Sevenfold i vanlig ordning ( i lurarna alltså, though I wish it was live.. oh, tänk att få ha en M. Shadows flåsande i örat while running, m-m-m), bland får och vattenpölar var nog vad jag behövde idag, även om mitt vänstra knä icke håller med på den punkten. Men alla kan inte vara nöjda, och jag kompromissar med knät genom att nu ägna kvällen framför datorn. Det ska inte ens behöva sträcka en sena.
Och nu äter jag äpplen i bästa shinigami-anda (dödsgud) och funderar på ifall jag ska ge mig under Coca-colans kallande rop. Om så är fallet behöver jag bara vänta tills imorgon på att den ska bli kall, ich have to ställ it in the kyl som step one. Men jag försöker hålla ut. Det är bara 30 timmar kvar till fredag.
Dagens hottie I dare say. Eller mjau,
som Maos skulle sagt.
Slutligen funderar jag över varför Jared Leto är så familiärt snygg? Såg honom i en musikvideo med hans band "30 seconds to mars", och jag kan säga att det är INTE därifrån. Inte för att racka, men nej, bandets musik var ungefär lika attraktivt för mig som en nyponros för en svältande iller. Med andra ord, inte mycket, men kan funka som krydda.
Något som däremot är i högsta grad attraktiv para moi är mannen själv, han har drag som påminner om en yunkie-vampyr. Me like.
Breaking Bonds
Jag har precis ägnat en timma åt att sitta och tjuta, vilket gjorde att jag mottog en konstig blic från Nicole när jag steg ut ur mitt nedsläckta rum.
Men var inte oroliga gott folk, inte mer än vanligt i alla fall. För jag har precis inhalerat Naruto, detta livselixir of mine. Shikamaru, älskling. Kom hit så att jag får krama om dig. You are not to blame.
Och denna tanke tycker jag för mig vidare på att mer utvecklat spår. Varför tar alltid fel människor på sig skulden för saker de inte rår för, medan andra, som kanske borde tänka om, eller överhuvudtaget efter, icke gör något av sådant slag? Är det för att de omtänksamma och oroliga (likt Nasse) är just det, och de hårdnackade för ignoranta för inse, eller vågar den tuffa typen inte ge uttryck för sitt felande?
Anywell. Ovanstående kan verka virrigft, men det fångar mitt sinneslag idag ganska bra. Jag försökte bland annat slänga min nyalagade mat i soporna, men i sista stund kom jag på att jag inte ätit av den än. Bara en sån sak.
Nu - promenad och dagdrömmeri om att vara Ninja i Konoha. See y'all
Breakfast Boogey
Snart börjar det nog regna. Och enligt prognosen kommer det inte sluta förrän på fredag. Halleluhja.
Har äntligen fått sätta mig ner efter att Cole kört livet ur mig nu på morgonen. En baby, inte ens ett år gammal. Fan,jag känner mig utnyttjad. Suck.
Än så länge kan jag inte säga att det finns mycket att förtälja över dagens bravader, förutom att en kille I met från Israel while backpacking tycker att jag ska köra över till Israel. Hum.. Jag vet inte ritktigt. Jag frågade honom om han tagit med i beräkningen att Nya Zeeland faktiskt är en ö. Men vet vem, antingen så ser han det icke som ett hinder, eller så har de bristfällig geografiutlärning i det förlovade israeliska landet.
Och Herre, om du hör det här.. Jag är partysugen.
Hand me som' balloons an' an open bar!
Tuesday Taunting
Det blev småbränd ryggbiff och sönderkokt potatis. I love to make a good first impression. Inte ens katten Ping ville ha ett smakprov, och han är annars inte den som bangar mat.
Förutom denna introducering bland gasspisar (no, that's right, jag har inte lagat mat, inte heller direkt ätit riktig mat förutom när det bjuds. Men imorrn blir det nog ändring på det), dillknippekryddor och inga potatispassande grytor, har jag även smugit in "Flight of the conchords" för el famillia. Så det har vi suttit och småfnissat åt under kvällen.
Härligt nog för mig är Astrea även insatt i Naruto. Så nu vet jag vad jag kan lura in henne på om lördagarna, jag ser det framför mig - ett Narutomaraton om 10 avsnitt per lördag. Med Shippuuden-avsnitten blir det ungefär 300 om jag inte missminner mig fullständigt. Det betyder att vi har att göra för 30 lördagar, vilket blir drygt ett halvår, och den ungefärliga amount of time jag beräknat vara här. Det är skönt att få ordning och reda på sin tillvaro I must say.
Of to bed now, med en Rand al'Thor i ledningen för en spännande afton i boken "Eye of the world"s tecken"
.. Med en liten parantes.
Varje gång jag ska be om ursäkt för någonting(oftast till Astrea för att jag gjort henne någon orätt) får jag alltid en och samma flash som gör att jag alltid (det måste vara omgivningarna) gör att jag säger
"Oh I am sorry, ..F" Med eftertryck och tungspetsen på Frodo. För ja, det är Gandalfs ord. .. Det måste vara omgivningarna.
Tuesday Tunings
Detta betyder att sannolikheten att stappla in i heta boys (och girls, herregud, jag börjar ju låta obsessed, tjejer vill jag också träffa. Men inte på samma sätt, det vore konstigt för att vara mig. Visst att jag kan tycka att Katy Perrys "I kissed a girl" är kitchig, och att det kan spåra ur ibland. Men jag är inte på jakt efter tjejer på det sättet, oh nej) ÄR ännu större än för bara några timmar sedan!
Nu är det dags att börja planera. Hur träffar jag folk i min egen ålder? Tips? Vanligtvis träffar man folk genom skolan, eller jobbet, eller vänner... Jag är pretty much fucked på de planen. Attans.
Hjälp! Nyår? Varför var jag tvungen att komma på hur ensam jag är då?
Anyfiddeling, idag var trähästen Woody en kalashäst. Nästan värd lika mycket som teak, eller ett redwoodträd. Och nu... blir det nog lite mer Flight of the Conchords. Efter det måste jag ta mod till mig och tvinga Gavin att plocka ner gitarren från väggen. För jag når inte, inte ens om jag står på en stol. Eller byrån.
Tuesday Tubercolosce
Varje hushåll borde ha en kopia!
Idag har jag och Cole ägnat dagen åt att titta på min nyinköpta dvd "Flight of the Conchords" som är lite av en Tenacious D - ripoff, med storyn om två unga män som söker framgång och tjejer. Skillnaden är att den här duon är Nya Zeeländsk, så för varje episod jag tittar på, tycker jag att jag fördjupar mig någorlunda i den NZska kulturen, även fast handlingen utspelar sig i staterna. Men det är fantastiskt underhållande. Särskilt då en av de unga männen, Bret, är otroligt söt.
Han har dragen, skägget, håret, rösten - allt!
Genom att titta på denna kiwiboy börjar mitt blod åter att pumpa.. Det kan i och för sig vara på grund av de 20 minuter jag precis ägnat åt hopprepp under Coles geggiga tillrop, men nej. Mitt hopp är återfött. Jag skulle vilja säga att chansen att hitta goodlooking guys nu har ökat med 12%. Jag vet inte hur, men någonting säger mig att loppet ännu inte är kört.
Monday Marmelade
Igår mådde jag s k i t. Jag sov hela dagen efter att jag gick och lade mig efter "lunch" (ett kex).
(Och w t f håller min dator på med, den vägrar att ge upp kursiviteten - är detta ett omen?!)
Anyway. Jag vaknade straxt efter twlight, drog på mig mina boots och gick ut till hästarna för att säga godnatt - iförd pyjamas.
Sedan hängde jag mest i vardagsrummet, kollade den beigea skräckisen "Ghost ship", diskuterade favoritfilmer med Nicole (her was Braveheart) och spelade sedan ett ganska trevligt spel vid namn FATE på datorn. Kan nästan rekommendera det!
Anywho. (Vem vet vilket any som kommer härnäst). Idag har jag smådemolerat familjens hästlastbil. Jag råkade ge något diffusa backningsinstruktioner vilket resulterade i körförbud (för anledningen till att vi ens åkte till stan i trucken var självklart för att den skulle besiktas!) tills detta är restaurerat. Efter denna episod har jag gått med skamsen hållning hela dagen, för ja, det VAR pinsamt. Usch.
Men ja, såklart! Jag har äntligen fått se lite människor, då jag följde med på besiktningen in till "Masterton", denna metropol bland kullar och får. Jag fyndade bland annat ett par VANS, nersatta till en 3djedel av priset. Great success!
En sneaky-sneaker med solrosor on it, si si, mi gusto!
Imorrn har Astrea "petday" i skolan = dobbermannen Tonge ska gå på hunduppvisning, haha. Det kommer att bli roligt. Tonge väger 60+ kg, Astrea 25 kg. Det vore SÅ ROLIGT om Tonge drog. Och nej, jag kanske inte ska vara sån. Men bah, hon får väl skylla sig själv, när hon inte tar den lilla hårtussen Macarony istället... Well yeah, I might be evil. Men vem kan motstå lite drama?
Sunday Sickness
Todag I'm not feeling särskilt well är jag rädd. Än så länge har jag bara ätit toasts och läst, i brist på ork att göra annat.
Men så kan jag ju inte ha det, Odens korp nej. Så jag ska väl snart bege mig ut till hagen och plocka in en liten trähäst.
Innan jag gör det måste jag bara klargöra en sak. Nej, jag glömde inte Johhny Depp och Draco samt Lucius Malfoy igår.. Eller jo, det gjorde jag. Detta tar jag med i min kalkylering över att jag inte mår bra idag. Jag har varit helt absent-minding hela dagen, och jag tror att det började slå in igår. Jag lovar att det snart kommer en liten utvärdering av dessa män så snart jag får chansen!
Nicole behöver tyvärr datorn nu, så kan inte fortsätta mitt jaddrande.. Suck. Så I better get out.
Roligt so far idag:
Nicole "Honey, give Tonge (the dobbermann) something to chew on for his hard work today. Give him one of those pigs ears."
Astrea: "Oh, it must have been very painful for the pig, that's not very nice".
Haha, mja, jag vet inte vad djurvårdsverket would have thought om de skar öronen av grisarna när de levde. Men vem vet, de kanske växer ut igen, som fårs ull ungefär?
As Content as a Star
Har man inte sysselsättning, så skapar man sig en. Och eftersom män (more or less, jag känner mig för ung för att skriva män egentligen, och då åldern varierar och män är ett bra samlingsord av det motsatta könet så..) är något som ständigt förekommer, eller bristen på män förekommer i mitt liv, tänkte jag att det var dags att göra en liten samlingslista över män jag önskar stöta på (i flera bemärkelser) här ute i det äventyrsromantiska landskapet!
Edward Cullen
Den unge gentleman, tillika vampyr, från Stephanie Meyers bokserie Twilight. Edward är helt enkelt sagolik, för evigt fångad i en 17-årings perfekta kropp. Jag tappar nästan andan bara av att tänka på honom. Han är allt man vill ha, men inte får. Dels för att han är fiktiv.. dels för att han är upptagen för evigt. Typ.
Det är inte mannen på bilden jag åtrår, för han är inte den sanna Edward, men denna man, som vi annars känner som Cedric Diggory från Harry Potter, spelar honom i den kommande biofilmen som släpps i november (?).
Prins Caspian
I know, jag är förutsägbar, men oh, jag dör. Det pirrar i magen på mig bara jag ser bilden på honom. Och den gör honom inte ens rättvisa i "verkligheten", filmen alltså. En prins, med världens märkligaste - och underbaraste - accent. För hans skull skulle jag stanna i Narnia forever, and ever ever, and ever ever.
Zac Efron - Hairspray
Det här mina damer och herrar är inte ens K U L. Man får inte vara så söt och charmerande som denna unga herre. I will have non of it! Heart throb of the århundrade visst, men måste han vara så förbannat sexig samtidigt?
Jokern - Heath Ledger
Ghad, det sexigaste som visat sig sedan.. Capsian visserligen, men hjälp. Heath Ledger gör en strålande insats, och I don't say that just because he's dead - everybody dies eventually- men för att han ÄR Jokern thru and thru. Och jag vill inte annat än följa med på hans crazinesser, jag tror ärligt talat och han skulle var en perfekt match. För att inte tala om att få hångla på de där läpparna, hans läppstift är ju redan utsmetat - så inget att förlora.
Deacon Frost
En nyåterupptagen åtrå för denna 90-tals vampyr, som är lika kallsinnad som tundran i Sibirien. Ond ut i huggtandsspetsarna, och så sjukt het att jag inte skulle bry mig om jag endast fick ett möte med honom, och inte tog mig levande ur det.
Uchiha Sasuke
Denna tecknade 15-åringa ninjan från animéserien Naruto som jag håller en gränslös kärlek till. En plågad själ man vill värna om, en vältränad kropp, fabulous frisyr och stenhård attityd, on the verge of evil, man vill bli utnyttjad av.
Taylor Hanson
Detta må låta pedofilistiskt (nytt ord?), men när jag adderar Taylor till min lista menar jag under storhetstiden från första skivan över julskivan och slutligen till andra plattan Hanson släppte. Min ungdomskärlek, rätt och slätt. Hans drag är fantastiska och hans röst en av de sexigaste on earth.
Will Smith
Just beacuse he's such a darling, har alltid varit, och kommer alltid att vara. En riktig helyllekille. Visst, han börjar bli till åren kommen. Men det ser jag inte som någonting negativt. Tvärtom - med år av träning kommer erfarenhet.. och han har ju räddat världen åtskilliga gånger, menar jag.
Christian Bale - American Psycho
I die. That's pretty much all I got to say. Han är utflippad och het. Han är het, och vet om det. Egocentrisk. Sadist. Allt en Anna vill ha. No further explaination needed.
Commodus
Denna fiktiva kejsare från storfilmen Gladiator är en enastående man. Först och främst är han ju kejsare. För det andra är han en riktig cutie. Oälskad av sin far, unwanted by his sister (med all rätt) och med ett helt Romarrike att styra är det inte annat än att man vill färdas tillbaka sisådär 2500 år och leva livets ångestladdade dagar med denna älskling.
Cole
Jag är ledsen, men jag måste fortsätta på min nyinslagna pedofilbana, en förälskelseflashback kom över mig starkare än mitt Coca-colaberoende. And that will inte säga lite. Okej. Varför har jag med en cirkus 8-årig pojke i detta sammanhang? Är det verkligen försvarbart? Mja, det kan diskuteras, men denna Cole, denna mellanbroder av äventyrsfilmerna om "3 NInjas" som var heta under mitten av 90-talet var anledningen till att jag började med Ju-juitsu. Allt från hans high-kicks till hans sätt och utseende är helt bedårande. Jag var, och är, helt såld på kidet.
Två timmar senare har jag, genom datorlagg och en resa down in memory lane, räddat min kväll. Nu kan jag med gott samvete poppa popcorn och kolla en film, för att sedan somna in.. Inte dö alltså, förhoppningsvis. Eller, jag ska inte vara sån. Skulle någon av grabbarna här över knacka på för att låna en slurk blod eller så, så be my guest s'il vous plait!
As Constant as a Star
Här försöker jag vara kultiverad och ägnar en timma av min eftermiddag åt att läsa. Och vad händer?
Jo, min hand somnar. Är det tacken, va? Och det släpper inte heller, vilket gör att I write this inlägg one-handed, så att säga. Dagens I-lands, om inte U-landsproblem by far. Men nog om detta tråk, jag påminner lite om min farmor som älskar att klaga, om jag får säga det själv. Men vi är ju släkt, så det är kanske inte så märkligt after all.
Whatever, byt subject, haka inte upp dig på något så tråkigt som en sovande hand, kan tänkas. Så, here we go.
Imorse när jag steg upp, efter att ha återvänt till min underbara säng för att ta igen en missad sovmorgon, stapplar jag ut i köket och möts av familjen + en karl över de 50 och även över 100kg-strecket, (jag återanvänder nu, men; ) by far.
Denna mytomspunna man visar sig heta Locke och är en av byggarbetarna på gården. Förutom komplimanger om min attraktivitet (jag börjar bli sååå trött på alla som tror att det är något nytt att komp.. nej, jag skojar, jag rodnade faktiskt under Lockes lovord, haha), och dissningar av mina piercings (dessa börjar jag dock faktiskt att, om än vänja mig, att tröttna på) pratade vi Speedway och inte minst Tony Rickardsson en god stund under morgonen. Haha, vem kunde tro det.
Det visade sig nämligen att denna byggarbetare varit i Sverige, i ämbete av passionerad speedwayoholic. Inte för att jag vet någonting alls om Speedway, förutom att pappa brukar åka och titta i "klientsammanhang" (yeah right) på Motalas Piraterna, och att Robert Gustafsson driver med Tony, men det var roligt att låtsas som att jag hade en aning bara för att få prata Sverige en stund.
Och två väldigt trevliga kommentarer väntade mig när jag loggade in nu idag. Rörd, det är det rätta ordet för sinnesstämmningen jag får när jag tänker tillbaka på dessa vackra och värmande rader!
Mina helger börjar te sig ganska innehållslösa. I brist på annat arrangerade jag igårkväll om alla mina MSN-kontakter och gjorde nya grupper. Suck. Och ikväll, ja. Jag kanske ska börja med att försöka återuppliva min hand..
Woho - Lördag, och inget på agendan! .. För det finns inget att göra-
Eller ja, jag kanske kan spela spel på datorn.. eller SE OM bonusmaterialet
på Jurassic Park.. Haha, förresten, sämsta funktionen på min webcam.
Muzzles and Lines
Så är snart ännu en Fredagskväll till ända. Och här sitter jag, småätandes popcorn och känner mig som Arne Weises efterträdare på julafton.
Den här dagen har jag, som Sune, tror jag att det är, nej vänta, Ariel (?), varit drabbad av fnissjukan. Jag fnissar åt allt.
Jag tror dock att detta fenomen har uppkommit för att jag haft en väldigt rolig dag. Kanske inte i det stora hela, men det är o:et i ordet som gör det, som jag och Brasse Brännström brukar säga.
- Till att börja med, hela den här Dubai-sex-på-stranden-fängelse-i-3-månader-dealen. Den är fantastiskt rolig. Jag älskar att tjejen blev kickad från sitt jobb! Jag menar, vem kommer ihåg hur hon se ut om en vecka?
- Anyway, förutom det ramlade jag över en killes bilddagbok (all right, might be blasé, men det är roligt att kolla alla emokidz och vänner, så klanka inte). Den här killen KAN inte vara sund, för efter att jag kommenterat en bild på en flöjt han ville sälja, kom det fram att han i m p u l s-köpt flöjten för 5000:-, and doesn't even know how to play it. Det har jag skrattat rått, och gott åt.
- För att fortsätta på den gyllene vägen så har vänner i alla dess slag haft någon slags boomdag, vilket gjort att tangentbordet gått vvarmt med alla konversationer flytande. Och vilka subjects sen!
Ett av dessa var huruvida en Tom från England som UPKA mötte under vår resa, var het, eller inte.
Jag känner mig som Carrie Bradshaw när jag knappar in
.. How is it that, that women and men can have så olika smak vad gäller det motsatta könet?
(Bradshawstilen blev lite för mycket för mig, jag tror inte jag kan fylla hennes märkesskor, än mindre gå i dem)
Hursomhaver, på grund av denna Karin-som-inte-tycker-han-var-så-snygg, och hennes paralleller till engelsmän, så har jag återfått mina förhoppningar om Craig, killen som ska jobba här på gården.. Let it be a Tom! Jag kommer att dö av besvikelse, eller möjligtvis skälla ut honom, om så icke är fallet..
Ja-a... Kanske inte är världens mest detaljrika bild. Men röda shortsen. Mums.
.. Han ser visserligen blekare ut än de övriga. Men nåväl. Vilken grace!
Mussolini Mare
Jag vet inte riktigt hur det började, men på något sätt var världens (ondskor..ondsker.. ondskir?) nåväl, evils, efter mig.
Härligt nog liknade jag mest en animéfigur, och mitt hår. Oh, det var breathtaking. Tyvärr var jag tvungen att ha peruk under halva drömmen då vi (jag och mitt gäng, eller mina trupper kanske vi ska kalla dem), försökte undgå dessa .. människor. Alla var inte människor, men de flesta var, och för den som sett Simon Says med Wesley Snipes.. väldigt heta och välklädda. Anywat, vi jagades runt långt om länge, tills jag till slut, efter att ha intagit en byggnad, snatchade en ung man som jag under pistolhot drog med med mig in i ett gigantiskt sovrum, med röda sammetsgrejer och hela kitet. Där finner jag den jag söker. Herr Mussolini, forne diktator över Italien. Jag fortsätter hota dem en stund, och sen vaknar jag upp ganska belåten med mig själv. Väldigt wacko dröm I must say.
På tal om Wesley, min gamla flamma, eller ja, så ska jag se om jag kan hitta Blade här någonstans på weben, jag fick precis en olyckligkärleks-flash back när jag googlade Wesley Snipes, och världens underbaraste (förutom Edward Cullen, of course) vampyr dyker upp på skärmen. Deacon Frost, spelad av Stephen Dorff.
Bilden gör honom inte rättvisa, men jag skulle kunna döda,
och självklart bli vampyr för att joina honom.
Dagen har i övrigt inte bjudit på mycket, promenix och mycket skrattande med Cole.
Det är så bra, för vi har ungefär samma humor. Båda börjar ibland plötsligt skratta utan anledning, och ni som brukar umgås med mig vet att jag ibland börjar skratta innan jag berättar något roligt. Smidigheten i Cole är att jag inte ens behöver berätta det roliga!
Sen så är det så skönt när man får skratta åt folk, och babys. Ramlar han och slår sig, sätter något i vrångstrupen eller blir rädd för något annat, är det bara att börja skratta och så gör han det också. Perfekt. Jag önskar att jag hade någon som gjorde så när jag gjorde illa mig, haha.
Cole med munnen full av skit, nej, förlåt, pålägget Marmaite!
Selfcreaming and Bugfull
Här sitter jag, i godan ro, och gör vad jag kan för att hålla mitt sociala liv vid just -liv.
Så börjar det splasha mot fönstren och jag tänker något i stil med (jag freestylar nu, men typ)
"Jaha, så NU kommer det där regnet som vi gått och planerat hela dagen efter med promenader och hästtäcken. Typiskt. "Det är dags att komma nu.."
Men så tittar jag upp, and what to I see? Synen får mig nästan att kräkas (och jag har inte ens ätit middag=().
Nej, det är inte blod som rinner down the window.
.. Det är mygg, flugor och malar i -jag skojar inte- tusentals som krälar på de gigantiska fönstrena här i datorrummet.
Jag kan inte titta på dem mer, för då vet jag att jag antagligen kommer att svimma, och jag är inte den som är lättbläad. Jag känner mig som en ung mö i nöd i en av Hitchcocks många filmer.. det värsta med dem är att the maidens seldom survives.
En yttepyttedel av ett av de gigantiska fönstrerna. Covered with flies.
Jag känner mig som den dvärg som sist skrev i loggen för Morias gruvor när jag skriver;
"They're inside.."
Selfcaming and Waterloss
What a day, don't you say?
Gårdagskvällen var lika med kaos. Vattnet tog slut i detta åldriga hus. Det har inte regnat på ett par dagar, och tydligen så använder Morison-Reesby regnvatten till sin vattenförsörjning. Bad luck. Detta fenomen gjorde att jag var tvungen att bryta min lördagsgodisdeal, för det fanns inget annat än Coca-cola och öl att dricka i huset.. och jag vet inte riktigt hur det skulle tolkas om jag knäckte en bärs before lunch...
Ute hos hästarna idag var det blåsigt, och cementblandarfordonigt, vilket gjorde att Woody freakade out även över minishettisen Dannyboys fridfulla approach. Så det var bara att ge upp det hästföretaget för dagen. Så ska nog vandra ut på en promenad istället. Men rain is coming.. hum, livet återstår att se efter.
Jag har introducerat selfcaming för kidsen idag, Cole greppade det väl någorlunda, Astrea trodde att... vänta lite nu, Nicole skriker som en 50-talsskräckfilmsbrud här i bakgrunden, hum, well, det är säkert inget allvarligt (jag har ju slutat för dagen). Anyway, Astrea trodde att det handlade om ugly de luxe looking, eller scaryface. I give you;
Selfcaming part 1
Moi: What's this - a CAMERA? Cole: - Well, I don't gettit..
Moi: Pretend you're in Vouge! Astrea: What's that, an animal - like moose?
Cole: Well, I gettit now, but it's quite boring to me, I'm way too cool for this.
Room for Squares
När UPKA (Där A:et står för Anna, och därmed jag själv) backpackade runt och hade en anhalt i Belize på ön Cay Colka träffade vi en av de märkligaste människor jag någonsin träffat. Kan vara en överdrift, men denna svenska har jag tänkt¨på många gånger sedan dess. Dealen och anledningen till detta var att hon hade inga pengar. Verkligen noll.
Hon fick till och med bo på hostelet gratis, och åt folks rester eller nudlar som hennes irländare (som hon hookat och parasiterade på) köpte. Sprit lyckades hon, som alla vackra flickor, självklart bli bjuden på, så som det ska vara, haha.
Den tjejen är nu, 5 månader senare, i Bolivia.. Det är snabbt räknat 6 länder, varav ett är det gigantiska Peru, därifrån. How the hell gick det till? Hon hänger fortfarande med irländaren och har fortfarande inga pengar och ingen biljett hem.. Jag blir så avis. En stjärna i himlen får hon, för a) irländaren är het, b)I tell you she's brave (or stupid, either way she's cool). Stjärnan kommer nog dock att sväljas av ett svart hål om jag spår framtiden rätt.. (muhaha), en dag måste ju irländaren tröttna. =)
Vilken detour på mitt egentliga inlägg det där blev, i stundens hetta I guess. But I've got some pictures of my room for you!
View från dörren, fantastiskt mysigt, don't ya agree?.. Gitarren är dock
svårnådd.. men kolla den öppna spisen!
Min datorhörna och det fantastiskt romantiska fönstret som jag
skulle kunna längta efter en käraste i...om jag hade någon=/ haha
Klädhörnan och min massiva säng. Det vita ni ser i bild är min
sängvärmarcontroler, sjukt lyxigt. För det blir kallt, två duntäcken till
trots...
Eye on the World
Jag har ju fått börja rida! Av alla ointressanta saker jag berättar, och så glömmer jag mitt main reason för valet av familj och land. Silly me.
Min nya bästis-to-be här nere heter Woody, är 5 år gammal och är SÅ S Ö T.
Om vi trivs ihop kommer han att vara så gott som min under resten av min vistelse här. Tjoho.
Nicole vill till och med att vi ska starta en tävling redan om 3 veckor!
I don't know if I'm up for it, men det är roligt med lite framtidsplaner, =)
.. Ett intressant erbjudande som fru Reesby även kom med tidigare idag var ifall jag ville byta en Cole-jobbdag, mot att jobba heltid med hästarna en dag, det vill säga rida en 3-4 hästar. Och självklart. I'm up for THAT.
Nu ska jag inreda mitt rum eftersom jag fått ännu en byrå att missbruka, och eftersom jag är trött på att Astrea ritar tatueringar på mina armar av min bror iförd klänningar och kjolar. I tell you, that girl is obsessed!
Svartsjuk? Obsessed? Eller bara olyckligt kär i en pojke på
andra sidan jorden?
Eye of the World
Två timmar senare ligger jag flåsande och helt exhausted på the lawn utanför huset och funderar över hur jag kunde vara sa dum. Eftersom jag inte vet några rundor än var planen att springa en bit och vända. Bara att jag inte kom ihåg att vända förrän alldeles för sent. Och eftersom varje stopp eller "gå"-steg är ett misslyckande var jag tvungen att springa hela vägen hem. Det var INTE roligt. The hills härikring är mer berg än kullar,
Vad annat på agendan?
Mja, mamma Nicole har drabbats av det märkliga fenomenet hemorrojder (muhaha), då hon inte är van att sitta ner och precis har börjat jobba igen efter mammaledigheten.
Utöver det börjar fantasyboken "Eye of the world" att ta sig i kragen och utvecklas till en riktigt spännande bok, jag kan typ inte sova för att jag ser "Fades" som de kallas e v e r y w h e r e.
Det var någonting annat också, men den tanken slant iväg. Min lunchpromenad med Cole börjar nämligen att verka, för nu är jag sjukt hungrig. Ska styra den saken asap, dvs nu. (Love frkrtn.:ar)
Tills dess fortsätter livet här på den Ny Zeeländska gården i sakta mak.
(Jag älskar ordet mak, det är verkligen ett fantastiskt ord - smaka på det!)
Bloody Sunday
Min enda lediga dag denna vecka forsvann, hokus pokus. Fantastiskt. Sa dagen har agnats at att INTE jogga, spela spel pa datorn och chilla. Istället har jag.. servat kids. Se hur tokigt det kan ga.
Nagot som faktiskt har varit ganska roligt var att Astrea varit övertygad om att Gustav, min bror, kommer att starta krig med henne och DÖDA henne. Min bror skrev nämligen att han skulle ha tumkrig med Astrea som hämnd och uppgörelse av hennes hårda ord under gårdagen. Och till följd av att jag berättade det, men hon inte visste vad tumkrig var och jag inte orkade förklara mer ytligt än att det var ett sätt att göra upp saker och ting, har hon ägnat en stor del av dagen åt att gömma sig under duntäckena i sina förläldrars rum - terrified över att Gustav ska komma och hämnas, muhaha.
Lite kokande lera fran Rotorua far inleda den framtida bildfesten
Som ni säkert märkt vid det här laget så dyker det upp små å, ä och ö:n lite här och var. Jag har plugat in laptopen och försöker att återvinna min makt över det svenska tangentbordet. Och detta betyder således att från och med nu kommer bilder att dyka upp titt som tätt!
En liten Cole med en mamma Nicole
An Annabanana and an Astrea bland underground steam!
Jurassic Park and Trollocs
Forutom att bygga pa min tinnitus ytterligare, hotade hon aven min bror till livet nar jag vagrade att passa henne en boll i bilen. Jag citerar;
"Throw me the ball, or I am gonna kill your brotha'!"
Jag antar att det var det otackaste flickstackarn kunde komma pa. Men she didn't get the ball, och jag har mailat brossan om att han borde get into hiding den narmaste tiden..
What else. Jo, min dator funkar! Pa grund av lathet orkade jag dock inte bara over den till "datorrummet" idag. Men snart kommer alltsa bilder att laggas upp! Utover detta vill jag garna formedla att jag okat mitt kulturella vetande genom att attenda en maorisk konsert och buffet - lovley. Sarskilt de halvnakna mannen - krigarna -, all I can say is mums.
Pa grund av att jag bara andats genom munnen, passat ungar 24-7, eller bara inte sovit tillrackligt och nu kanner mig lite emo (I know, det ar en musik-, inte livsstil SHUT IT) och ensam tanker jag nu dra mig tillbaka med en gammal goding, Jurassic Park.
En annan som ocksa kanner sig ensam efter 3 natters spooning ar Astrea, hon kom precis och fragade om hon inte kunde fa sova i min sang. Cutie, och som min goda van Sir Mcban skulle sagt "se mojligheterna" , tackade jag anda vanligt men bestamt nej. Men tack for din tankvarda kommentar, tidelag ar, och kommer alltid forbli ett sjalvklart alternativ och en mojlighet.
Rotorua - City of Evil
Jag har en dag off, for att fa tid att verkligen se alla gejsrar och kanna pa pulsen i denna turistiga smastad. Nagot de verkligen understryker att man borde se ar deras famous Agrodome. Ett pampigt museum med uppstoppade far. Thank you, but NO thank you.
Sa vad ska jag gora istallet? No sais, ata brunch star val narmast pa agendan. Mitt forsta mission for dagen ar dock accomplished. Jag fick clerken i denna datoraffar, vilken jag tillbringar formiddagen i, att GE mig den datorkabel jag behover for att fa min lap top att funka. Allt jag behover nu ar lite eltejp!
Resan hit tog forovrigt 7 timmar. Sju timmar av akward silence, barngrat och skrik. Nicole revealed sjuka saker om sin familj och sin bakgrundshistoria. Exempelvis, och lyssna nu:
Nar amerikanarna forst skulle bomba Tel Aviv i Israel for ungefar 10 ar sedan befann sig Nicole dar. Varfor? Hon hade inga pengar for att kunna boka om sin flight hem. Det hade dock hennes vanner och inte minst pojkvan, och som alla turister sa flog de hem. Men alltsa inte Nicole. Nicoles pappa ville inte lana henne pengar = a cozy night in stormens hetta. Luspank som hon var hade hon inte ens rad med en gasmask. Alla hade gasmask, utom Nicole.
Bomberna foll, och hon klarade sig. Very well. Men halla liksom, vilken foralder hjalper inte sitt barn ur dodlig fara? Och vad var hon egentligen ihop med for coward som drog hem utan henne? Jag skulle skammas ihjal if I were to do so.
Det var bara en av alla sjuka saker som verkar ha hant. Och vad svarar man pa en historia som den dar: "Oh surt, din pappa verkar vara en javla hora och din pojkvan ett riktigt selfcentered scum?
Got more to tell, men maste ha mat. Nu.
Cold Case
Det finns inget sa deprimerande som nar man gar in pa fejjan och ser att nagon av ens, lat oss saga, mindre attraktiva vanner, has it going on.
Seriost, jag vet, skjut mig. Men jag da?De narmaste manaderna ar den enda av manligt kon som kommer att dregla efter mig (bokstavligt talat) att vara en 8 manders baby. Men, som min mamma och hennes van Camilla alltid sager. Det finns sakert en mening med det.
My ass att det gor. Det skulle isafall vara for att radda min heder, eller promota "better safe than sorry" - men trust me guys, det ar waaay to late for that.
Och lagg ner, "Aldrig Nojd"(Veronica Maggio)-Anna for sure, men har sitter jag mitt ute i bushen med en kingsized bed och mer fritid an Kolmardens giraffer.
Men imorrn ska jag folja med som en akta barnflicka, jag ska alltsa inte skjuta nagon, men vi ska aka ivag pa nagot event och bo pa hotell, tjusigt varre. So, better get off to bed!
Sweet.
Cole Got Himself a Slave
Men dagen har faktiskt -peppar, peppar- fortskridit utan markbara komplikationer. Cole sover mest, och Astrea och jag har sett 2 av 3 filmer om Svanprinsessan.
Och jag stortjot, haha. Gavin satt med da ocksa, jag tror inte att I wanna know vad som pagick i hans huvud da. Men de ar sa himla fina.
Sjalvklart ar den forsta allra bast. Jag rekommenderar alla i hela varlden att se den. Even Jack Nicholson should see it.
Och om inte se den, ladda ner laten. Herregud, den ar fantastique.
Jag sag nastan exakt ut som Odette nar jag sag filmen
forut idag. En slaende likhet faktiskt.
Far longer than forever
I'll hold you in my heart
It's almost like you're here with me
Although we're far apart
Far longer than forever
As constant as a star
I close my eyes and I am where you are
Sure as the dawn brings the sunrise
We've an unshakable bond
Destined to last for a lifetime and beyond
Far longer than forever (Far longer than forever)
Like no love every known
And with your love I'll never be alone
Far longer than forever (Far longer than forever)
Like no love every known
And with your love I'll never be alone
Far longer than forever
Much stronger than forever
And with your love I'll never be alone
Never, never be alone
Never, never be alone
Far longer than forever
Cole's Got A Cold
Mitt svara filmbeslut igarkvall slutade med att jag laste i min nyinkopta fantasybok (forgot it's name) istallet, mamma Nicole skulle namligen dammsuga. Bitch.
Alltid, det slar aldrig fel. Sa fort man planererar eller far upp forhoppningar over nagonting gar det alltid i kras. Okej, okej, you might think that I get a bit TOO worked up om det har. Mja, sorry, men jag tror att jag borjat tillampa "har-man-inga-problem-sa-gor-man-sig"-metoden.
Och idag ar som sagt Cole sjuk. Valdigt grumpy och even more snorig. For att halla honom sa glad som mojligt har jag darfor sprungit runt med honom pa armen och pekat pa hastarna fran alla fonster i huset. Detta har resulterat i diverse hardragningar, blota kombinerade snor- & dregelpussar och en skitlack storasyster. Ghud, hjalp mig.
Naval, nu har lilla Colemanolie formiddagsnap, och det ar bara 6 timmar kvar pa min arbetsdag. Sen hade jag val tankt att ta en promenad. Men det sporegnar och blaser i basta Gudrunreplicationen, sa jag kanske nojer mig med att .. gora piprensgubbar med Astrea. IGEN. Har precis suttit med henne for att maka up for mitt dissande beteende. Jag kan inte annat an forsta alla stackars pojkvanner har i varlden. "Nooooo, you're doing it wrong!"
Toasted Brain and Overdone Burgers
Det ar det namn jag gar efter i hushallet just nu. Iaf enligt Astrea. Hon greppar aldrig vad jag heter, sa hon slanger in lite a:n och n:n i en skon mix med andra bokstaver. En klar forsvaring av mitt "Annabanana" som annars kanske ar narmast beslaktat med detta smeknamn.
For ovrigt holl jag pa att krakas, eller kvavas, eller nagot i en blandning nar jag horde ledmotivet till
"Hem till garden"
tidigare idag. Verkar vara lika svart att undkomma denna djupaste circlen of hell a la Dante-serien, som att lata bli att dricka den sista drinken pa en, vad man dagen efter kallar, "my last day of drinking".
Jag har under dagen blivit vraltajt med dobbermannen efter att vi agnat en timma at att forsoka korsa floden nere i dalen. Det visade sig dock vara omojligt.. Men vi hade en mysig tillbakavag genom hagarna dar jag fick hushalla med de hander jag hade for att kunna klappa Tonge som obevekligt holl sig tajt vid min sida, och de 11 hastar som ville ha sin beskarda del av kel.
Aja, ska se om jag kan fa lana TVn tonight, kanner for lite djup och kultivering, sa det blir antingen Gladiator eller Naruto. I hope I live to tell the outcome.
Toast Con Jam et Coca-Cola Zero
Har mina forsta heldag ensam med Cole. Sasom alla mina vardagar probobly kommer att se ut de narmaste 6 manaderna. Varfor skaffar folk barn? Det ar ju roligare med en katt eller en hund isafall. Barn ar WAY TO OMSTANDIGA for min smak. Men jag ser det har som en great chans att fa kanna pa detta och gora det klart for mig sjalv att barn kanske inte ar nagonting for mig.
Detta kommer sjalvklart inte att yppas till min kara "familj", haha, nej hur skulle det se ut. Och jag har faktiskt roligt. Inte for att jag pratar bebissprak, nejnej, NEVER, men vi leker tittut och glassar framfor den oppna brasan. Pretty Neat.
En sak kom jag pa igarkvall nar jag skulle somna pa tal om det. Det som saknas pa det har stallet, forutom interagerande folk overhuvudtaget, ar en sangvarmare till mig. En mansklig sadan som jag kan ligga sked och prata om dittan och dattan med. Extraplus vore om denna hade en fungerande dator sa att vi kunde kolla pa film och roliga youtubeklipp ocksa. Men ack, jag far nog fortsatta att dromma.
En annan sak jag saknar ar att kunna skriva a, a och o som de ska vara. Med prickar pa.
Rainy Sunday and Logitech Bought
Fick kora runt pa Cole, vilket var samma sak som att gora mg till bitter fiende med Astrea. Vi ar dock vanner nu.Tror jag. Visserligen kom hon precis in till datorrummet, sa; "I'm not going to play with you" och gick ut igen. Jag tror dock att detta beteende foranleddes av Nicole, som jagat runt Astrea idag for att fa henne att sluta forfolja mig. For jag far verkligen ALDRIG vara ifred.
Naval. Jag har kopt mig ett par Logitech idag som man smidigt kopplar in iPoden i. For min dator lar ju aldrig fa andas el i NZ. Jag kopte inte mindre an tva kablar idag. Och ingen passade. Nej, i veckan ska jag banne mig tvinga mina arbetsgivare att skjutsa mig till varenda datoraffar som Warinara eller vad tusan det har omradet heter, har innan jag ger mig.
Jag kan ha kommit pa varfor jag ar sa trott ocksa. Jag ater bara middag har. Jag vagar inte ata lunch eller frukost. Tank om jag tar nagons favoritsylt? Tank om jag gor slut pa juicen? Ar det har til nagot sarskilt? For manga fragetecken for min smak om jag far saga sa. Men eftersom vi at McDonalds idag tror jag att jag star pall veckan ut. Eller vanta. Det ar sondag idag?
My new lifesaviors. Nu kanske det kan kannas mindre ensamt.. haha
Rainy Sunday and Cloudy Thoughts
Jag hoppas att det var jetlaget, men jag var totalt utmattad. Det kan iof varit att jag till slut gick ut sjalv med hundarna for att kolla av omradet. Vilket slutade med att jag tappade bort dobermannen Tonge. Detta gjorde att jag och Macarony fick slita oss igenom narliggande buskage for att forsoka hitta honom. Eftersom det ar ganska brant runtom var jag lite orolig att han fallit ner for nagot helvetesstup.
Vi vande langt om lange senare, bara for att hitta honom pa andra langsidan av hagen som vi passerat pa vagen ut. Jag vet dock inte vem som var gladast, han eller jag, over aterforeningen.
Klockan ar tidigt o'clock har fortfarande, sa ska ga och lagga mig igen en stund med Maos, katten, innan jag gar ut.
News feed of the day ar att pappan i familjen tydligen ar en ganska kand natural horsemanshipper. Eller ja, typ hastviskare. Frun referrar till honom as amazing, det ni!
Didn't I tell you. Han ar cowboy thru and thru
Deadly Bored
Men vill det lilla flickebarnet ga ut? Nope. Hon trivs bra med att stora mig inomhus. Hennes forladrar ville ge mig lite ensamtid, men det vile inte hon. Sa hon har sedan frukost demolerat iPod, min ritbok och ritat med krita over speglar och fonster pa mitt rum.
Sen tycker hon att jag ar naughty som inte gor exakt som hon sager. But she'll just have to live with that.
And this is pretty much hur det ser ut around here
Death Valley
Vaknade klockan 0500 imorse och lag fran och med da vaken och langtade hem tills jag klockan 0830 tankte att - nej det har funkar inte. Och det gor det ju inte, jag ska ju vara den dar koola "I don't care"-typen. Failure pa mig.
Ytterligare faliure ar att jag inte fixat bilder.
Anledning = Jag tror familjens stenaldersmaskin kollapsar om jag ens forsoker.
Jag maste seriost ta mig samman nu. Ar ensam hemma med Astrea nu, men snart ar modern tillbaka - valdigt bakfull enligt Gavins berakningar, men sa snart hon piggnar till ska jag ut och scouta av laget, klattra uppfor ett berg, klappa pa hastarna. Vem vet?
Raukokopatuna 115
Mamman in la famillia skulle pa nagot galej, sa har varit ensam med barnen typ sen jag vaknade. El dad kom in vid 20.00 och introducerade mig for en ny matratt; Snitzel, haha.
Min forsta dag inneholl att bli nedspydd av en nymatad Cole, hetsstada efter att froken Astrea lyckats springa runt med en fargburk och skvatt ner hela vardagsrummet och sa forsoka smyga undan alla tomater som jag inte at. Haha.
Men, ett par stora plus som tillkommit, familjens hundar dobbermannen Tonj & blandrasen Macarony och familjens aktt Maos ar sa sota.
Nu ska jag tydligen losa en labyrin at det lilla flickabarnet. Jag vill sova. Men jobbet framfor allt, haha.
Raukokopatuna Road
Om jag borjar med att saga att frun i huset plockade upp mig, och att vi akte bil langt om lange (forbi flertalet inspelningsplatser till LOTR accutally) innan vi till slut korde in pa en grusvag, for att sedan fortsatta pa den en evighet eller tva befor we came to an halt.
Och vilken slutdestination sen! Nagon av mina vanner som fatt for sig att jag skulle hamna pa varsta mansionet hade RATT.
Det ar en 3-4 meter till tak, ett sjukt vackert hus, alla malningar och tavlor innehaller hastar och mitt rum ar - och jag skojar inte, minst 30kvm. I'm in heaven.
Eftersom jag arrivade sent igar kvall sag jag inte omgivningarna. Imorse (eller eftermiddags da jag sov i 15 h) nar jag vakande slogs jag av en fantastisk utsikt. Berg och dalar som omger hela garden, man ser inte ett endaste hus sa vitt jag kan se, det gar kor och mangder av hastar i hagar runtom pa kullarna. Fantastiskt med andra ord.
And what about the family?
De verkar underbara. Tjejen ar valdigt blyg, men idag har hon sin bastis har, sa de smog pa mig nar jag duschade, de asen. Babyn ar jattesot och om an misstanksam sa tror jag nog att vi ska kunna connecta.
Foraldrarna ar jattechill. Mamman ar valdigt pratsam och utat (aven om det uppstar en del akward silence) medan pappan ar en riktig cowboy. Tyst, hjulbent och by the looks of it, stark.
Detta kommer att bli intressant mina vanner. Let's hope I endure. (De har en vinkallare, eller ett hal i golvet more like it a la skrackis, ocksa dar de tydligen planerar att placera mig forr eller senare. Exciting!
HONG KONG TERMINAL ONE
All right, sitter alltsa i Hong Kong - Kina- och vantar pa ett plan som ska fora mig till Oceaniens Nyz Zeeland.
Men why har det tagit so long time for mig att forfatta ett meddelande (hittar inget fragetecken pa detta kinesiska tangntbord, men ni forstar dealen).
Well, jag glomde sa att saga kolla adaptern. Sa datorkabeln passar inte = ett Narutoavsnitt och lite TENTSfilm och PANG No battery.
Resan so far i korthet (jag kopte en evian for att fa sitta har i endast 30 min - for 40 kr! skampris)
- Upproparen har i Hong Kong, ni vet - pass. till flyg mot Skavsta l[ter EXAKT som Wall.e Asvart!
- Jag fick sitta ensam pa min rad pa London-Hongkongflyget. Det satt tva stycken brevid mig, vid tva olika tillfallen. Men alla typ tittade pa mig, gick, och kom aldrig tillbaka. Ska tillaggas att resten av planet var fullt, helt arligt. Sa jag var ensam med min Skevis som jag prohjiverar min flygradsla pa.
- Det som raddade sitatuionen var att PRINS CASPIAN visades 2 ganger pa flyget. Jag alskar har med Cathay Pacific! <3
Observera garna hjartat, haha
- Har fatt typ tusen jattefina sms som jag laser om och om igen, saknar redan alla massor.\
-Har ut;ver detta panikangest - vad pysslar jag egentligen med, jag tycker ju inte ens om barn?
- Forutom flygvardinnorna och servitriserna som korsat min vag har jag inte ens utbytt ett hej med en endaste en... =(
- Satt en ashet kille tre stolar ifran mig pa flyget forut. Jag var nastan pa vag att ga fram till honom, men da kom det en rysk dam och forstorde mitt mood. Sa jag bangade.
TIDEN IS OUT. Nu ska jag vakta gate nummer 68.
Love from Hong Kong
