When Goodbye Means Something
En hetsens dag där jag borde få diplom för årets bästa speeddejting.
Förutom real life situationer har det talats en stor mängd i telefonen. En så sjukt värd uppfinning.
Men kvällen är icke nicke slut. Akvariestädning och allmän städning i kombination av duschning kommer innan sömnen faller på att avklaras. Jag kör med en egenuppfunnen "deal with fear"-metod. Jag kallar den sonika för "utmattningsmetoden". Om jag är helt stenad imorrn (bildligt talat köra vänner) lär jag ju inte kunna vara vettskrämd på samma gång? Funkar om mina beräkningar stämmer exakt lika bra som Postafen. Which I love.
Nu kom jag precis hem från Palm, men även Stau och ett samtal från Turkiet och ett till Lund och Heinz har hunnits med. En damernas dag med andra ord. Usch vad jag kommer att sakna folk börjar jag sakteligen att känna.
Senaste långresan hade jag ju iallafall två starka karlar och en Barbie som värnade om mig. Det kändes bra. Men denna gång är jag ENSAM. ensam. ensam.. (ekoekoeko)
TENTS 06 - fyra av de flickor det blir allra svårast att öka distansen mellan
Och Philip. Min Phillevipp var det jättesämst att säga hejdå till. Jag missar hans 100-årsdag.
Sparky & Tufsen ligger även på topplistan av saknade to be. Det gör många fler, men inte så många med päls (gudskelov)
Nu, mot fjäll och fenor!
When Goodbye Means Forever
Såg att min trötthet igår gjorde att mitt inlägg blev felstavat (aj, aj - can't deal with it) och något ostrukturerat. Inte för att jag någonsin är strukturerad enligt vanliga mått mätta..
Ändock. Jag försöker igen;
Jag lovar och svär på min katts heder som världens självgodaste, men tillika vackraste kattdjur i hela Svedala, möjligtvis världen, att mitt bloggande inte kommer att upphöra bara för att tidszonerna, språket och min omgivning ändras.
Det kan dock, om vi har otur, och jag säger vi, bli något längre mellan inläggen. Reesbys har nämligen inte den hetaste internetuppkopplingen har det ryktats. Detta kommer dock att bli det första av mina åtaganden. För jag måste ju kunna vara uppkopplad 24-7.
Nu, efter att jag varit och besökt min bästa vän tandläkaren (jag hade som vanligt inga hål), ska jag och Tufsen ligga och mysa i sängen till John Mayer en stund. Sen börjar min sista heldag i Sverige på riktigt.
Tufsen & jag = Qualitiy time in bed
Lost my Property battle
Men jag är SÄMST på att packa. Gallra, välja ut, säga åtmina kläder och tillhörigheter att;
"Nej, ni duger inte, ni får inte följa med.."
Usch, haha, jag hoppas att jag inte är den enda människan som känner så. För isåfall kanske det finns miljarders olyckliga föremål och framförallt kläder som känner sig oälskade av sina ägare.
Idag var jag på ett födelsedagskalas, där jag ofint nog glömde att ta med mig en present. Istället fick jag konstigt nog en present får vardera värd. En film, och sen ögonskugga; det är vad jag kallar ett kalas!
Den som egentligen borde fått presenter, och som fick, av alla utom mig, var Emma, en kvinna jag är evigt tacksam genom att hon introducerade mig för Edward Cullen, världens sexigaste skapelse.
Rosa glittrig ögonskugga - kan bli hett!
Except från denna otroligt trevliga tillställning, har jag även lunchat med farmor. Och jag har nu kommit på hennes motiv till att klanka på mina piercings dagarn i ända. Hon är RÄDD att jag inte ska hitta någon pojkvän, eller snarare att någon ska attraheras av mig med mina metallgrunkor.
Får fortsätta sen, för nu var det visst skräckistime!
"..asså anna, jag gillar din blogg som tusan. jag hoppas sannerligen på fortsatt bloggande från andra sidan klotet!
Lost Property Regained
Of course I did. Med all rätt, bältet var mitt to claim, och är det någonting jag vill ha är jag van att få det. Eller ta det med våld, mer eller mindre, om situationen kräver det.
Hell yeah, I'm used of getting what I want all right!
Denna situation var dock inte av sådant slag att detta blev nödvändighet. Däremot tassade jag ut så tyst jag kunde i mina heta boots klockan 02.04 efter att ha författat en "rymningslapp" till pappa och snott bilnycklarna till pappas bil. För den är helt klart the fastest one i familjens ägo.
Efter att mer eller mindre hållit en hastighet av 150 km i timmen på de östgötska landsvägarna was I finally there. I got in to the fransos appartement, och återtog mitt skärp. En ganska trevlig tillställning till att börja med. Efter ett par timmar var jag dock trött på denna södra europé. Hur man kan vara så stel med den promillehalten i blodet är för mig en gåta. Men det kanske är en annan av alla dessa alkoholgener som hör till olika landsmän, på det viset som japaner har tendens att bli galna, lika stela kanske är kännetecknande för fransmännen?
Hursomhaver. Med löfte om att jag skulle höra av mig till fransmannen (som faktiskt var mycket snyggare än jag kom ihåg (high five)) när jag kom hem, vinkade jag adjö och försvann ut i Ryd i natten. Men, tack vare min goda kamrat M, som denna natt inte var lika full, och något mer gästvänlig, hoppade jag över och intog hans bäddsoffa på morgonkvisten. Även om soffan var hård, var sällskapet inte på långa vägar lika stelt som hos förgående värd.
Lost Property Trades With Sex
SÄMST sån där vad heter det framförhållning.
Här sitter jag i godan ro och myser till kvällen med en gammal heting över nätet, pratandes animé och backstabing, och så ringer fransosen i allt detta. Oh yes, den franska besten som stulit mitt älskade bälte!
Han vill självklart ha mig. Who will inte. Anywho. What to do? Jag kan nästan säga att det är värt den 40 min långa trippen till Ryd, där the castle och mitt kära skärp, prinsessan Belt O'clock är tillfångatagen. Fortsättning följer.. eller?
Via Farewell
Och det blev mycket av den varan. Många tusen kramar. Och flera miljoners ord, och ganska många kalorier. Haha.
Kommer, som med alla TENTS-tjejer, att sakna henne väldigt mycket. Så än en gång har jag en ontimagen-klump efter ännu ett avsked.
Majson langar fram en tomat,
Och nu lyssnar jag, efter att ha introducerat TENTS-filmerna (vilka är filmer från somrarna som gått med oss i TENTS-gänget & assisterande biroller & familj) för Olle, min brors vän och även min gamla bandkamrat. Han fattade inte riktigt hypen med dem. Vilket gjorde min far, som tycker att filmerna är mästerverk, förnärmad.
En gammal oldschool Ollebild!
Men nu sitter vi, en glad kvartett, och lyssnar på gamla vinylskivor. Sämre kunde man ha det.
Via Kingston
För nu sitter jag här, mellan två datorer, med ett 4GB USB-minne och en bunke CD-skivor för att peppra min lilla HP, som jag måste döpa till något gulligt, full med musik. Jag har suttit i drygt en timma, och har kommit så långt som till B! Hallelujha.
Och mitt i detta länkar bror min bilder från hotellet mor och far ska bo på medan mamma konfererar på någon global konferans i Bangkok i November.
View numero uno.
Rummet ser verkligen jättetradigt ut. Verkligen. Jag är inte alls bitter.
Nåja, pappa tycker ju inte om att resa, men blir han inte annat än nöjd med det där.. då börjar jag fundera över pappas mentala hälsa.
Back In the Days
Sitter nu under den sena natten och lägger in bilder på min lap top. Jag är helt yr av trötthet, yacks.
Nej, enda anledningen till att jag förärade min natt med att smajla in ett litet stycke här är för att jag fick en sådan fin komplimang igår, vilken jag kommer att leva på i en vecka!
Det var det härliga Rickard (som för övrigt jobbat fram en riktigt schysst frisyr - mohawk, jo man tackar ja) , som langade vad som skulle komma att bli veckans booster.
Han sa att jag var jättesnygg i mina lockar och 1700-tals madamlook. Nu kanske ingen annan tycker att det är världens skönaste komplimang att bli jämförd med en 300årig förlegad trend. Men jag blev jätteglad. Särskilt när han fortsatte med att säga att jag kommer åka ner till NZ och förstöra, vad som antagligen är, ett lyckligt äktenskap med dessa looks.
Nattens stjärna på himlen går därmed till Rick.
Förresten glömde jag att förtälja om min tågresa hem. Jag fick aldrig vara ifred! Då en barnfamilj helt sonika snott min plats, (well, alla satt inte på min plats, det är ju inte Guatemala det här, men..) jag orkade inte tjafsa, så jag satte mig i bistron. Först får jag där sällskap av två sällskapssjuka tanter, varav en har lila (!) hår. När dessa sedan avlägsnar sig kommer först en, och sedan en man till och gör små.. inte närmanden, men oändligt longa konverseringar. Där jag mest sitter tyst på grund av illamående. Den ena tyckte dock att han gjorde bra ifrån sig och slängde upp sitt visitkort med en självsäker min - som om jag skulle ringa. Yeah right. Om än kostym så nej. Gubben var typ 40, han klanka på polisen och han pendlade Malmö-Sthlm. Inte direkt vad jag skulle kalla ett "high five"-kap. Nej. Jag sparar mig åt P90.
Via Redemption
Je suis back in Motown. Och jag har ont i magen så mycket som jag längtar tillbaka till Lund.
Jag drar det hela lite kort:
Efter den fantastiskt lyckade surprisen ägnade UPKA (som vi brukar kallas oss) kvällen åt spel, chips och massor med prat. Men detta vet vi ju redan. Vad vi inte visste var att man inte vill trampa i ELD. Men det är ett långt och invecklat internskämt, så jag förstår inte ens varför jag tog upp det. Anyway.
Den överraskade & setuparna firandes Valborg i Guatemala 2008
Gästfriheten på Tomegap är närmast fantastisk, och för att till fullo njuta av den ägnade jag endast morgonen där, för att sedan bege mig ut på äventyr på såväl Bankgatan som Akademibokhandeln. Därefter väntade ett radikalt kärt återseende, vilket jag också förtäljt, men som även det inte tas skada av att sägas en gång till.
Kvällen däremot. Återsåg alla gamla korridorare, vilket var helt sjukt roligt. En riktig lyckokaka!
Eftersom Mjölbypojken Johan Palm gick vidare i Idol till min förtjusning, måste jag prata svengelska min första vecka hos familjen Reesby. Detta är ett löfte till Gud, och sådana leker man inte med!
På grund av detta och andra trevligheter fick kvällen avslutas i "bästa" BROES BEFORE HOES-anda. Visst, jag viftade bort en het natt för att vinka adjö till mina vänner som skulle flyga till Tyskland klockan 0415. Helt rätt beslut.
=)
Sen ägnades the day mest åt att fästing/hjärnhinnevaccinera mig och att luncha med TENTS Glamour och hennes vänner (varav en jag inte mindes namnet på och refererade till as "Min lilla buddy" när min mamma ringde, vilket gjorde att Jessie fick viska kompisens namn etc.. Sjukt pinsamt iaf, särskilt när jag sedan sa att jag fått hjärnsläpp och kompisen sa "Jag vet att du vet vad jag heter Anna, ingen skada skedd". As if I knew, haha). Jag kom på att jag saknat Jessie mer än jag trodde under lunchen iaf, så det blev nästan ett tårdrypande farväl när vi skulle ta adjö. Eller ja.
Sen kom min bästaste ninjavän Daniel och följde mig till tåget, vilket var oerhört gentlemannamässigt gjort, precis som i gamla tider och inget mindre än vad man kan förvänta sig av denna dyrgrip.
Haha, en gammal bild när jag rev sönder Daniels jeans. =)
Nu väl hemma har jag dissat två fester för att packa. Hell yeah.
And there's more coming - jag har precisley fått home mina nya bågar.
PGA "Bad face day" är detta allt ni får.
Suprise Supplize!
Nej, oh, nej, mina vänner. Allt var en set up redan från början. Jag ber om ursäkt alla läsare, men; många av mina havanden igår var en lögn. Eller ja, nej, det var det inte. För jag packade en väska igår eftermiddag. Men inte för Nya Zeeländskt användande. Utan för att åka söderut, mot Lund.
Klockan 21 och lite mer klampade jag, med hjälp av Pidde och Ulrik, in i Cakes (och numera även Ulriks) rum på Tomegap! SURPRISE de luxe!
Jag har sagt det för, men jag älskar hemlisar och överraskningar, särskilt om jag får genomföra dem själva.
Gårdagskvällen spenderades således på bäst möjliga sätt, i goda vänners lag, med en vegetarisk wrap,
Och nu, tusen timmar senare, sitter jag efter en falafel på stan, och en fika hemma hos Ingrid (96 years and going strong), hemma hos Veggie som mina vänner, eller Tokyo, eller Sasuke-kun som jag sjölv kallar honom, Men egentligen heter han Daniel, och är min fadder, eller ja. Fortsättning följer.
Native Pride and Daddys Insult.
Yeah, I look fab nu. Jag har pärlor och guld in my mouth now.
Looking good. Eller ja, jag vill inte verka självgod. Men så är det.
Nu är det fikadags med mor och far, och sedan fortsatt packning!
Native Insult
Dessa rader mottog jag på min mail av min Mrs Nicole, när jag förklarat att jag hade piercings och frågade om de fann dessa som ett problem... Det värsta är att det stod inte mycket mer på den punkten i svaret, så jag vet inte om hon är seriös eller inte. Det får bli en överraskning when där helt enkelt. Typ. "..beaten savagely" låter dock något opepp.
Åke&Yvonne idag. Vi har tittat på en död höna, jag har varit ute en sväng med Philip och Sparky, och jag har även druckit saft. Philip och jag blev anfallna av tre, och jag återgår till dagens tema, savage dogs som hotade att döda oss. Men det var ett staket emellan, så vi klarade oss.
Har även samtalat med min kära vän TENTS Pearl Shine idag, även known as Cake. Så jäkla sämst planering. Av henne alltså, jag vägrar ta any part of the blame. =)
Jag bojkottar Tyskland för all framtid. De suger ändå alltid i Melodifestivlen.
Tropic Thunder
De som brukar shoppa med mig brukar säga att jag är flitig. Men ooh, jag har precis entrat en ny dimension.
Eftersom det är mi mama som är sugermama så ser, fyra linnen, tre klänningar, två tröjor, ett par boots, fyra tights, fem underklädesset, ett riblock+pennor, en bok och håraccesoarer till trots, mina intäkter nästan på pricken likadana ut som innan vi for imorse. Tofsar var det enda som det brändes pengar på ur Annas plånka. GREAT SUCCES.
Din Sko. Min nya heta sko!
Men inte bara materiella ting har vunnits idag. Jag och mamma har haft supertrevligt, om jag får säga det själv. Och det får jag, för det är min blogg.
Anywho. Vi åt middag på Hamlet i Linköping, där vi stannade på vägen hem, och gick sedan på bio.
Jag hade sagt åt mamma att Tropic Thunder nog skulle vara bra. Men okej, jag erkänner. Jag ville bara se Ben Stillers guns. Som ni ser nedan är de massiva. Inte heller blev det sämre av att typ 40 procent av männen var heta, eller åtminstone fuckable.
I would lick your arms or let you shoot me, Mr Stiller!
Kvällen ska nu avslutas efter att jag frustat ett ganska.. stelt samtal i telefonen med min framtida arbetsgivare, Mrs Nicole. Detta kan bero på att jag inledde min, eller min, vår, konversation med "Wazzap?"
Nåväl. Nu ska jag bada i mina nya kläder och ligga och smeka min laptop all night long!
Details of Fabric
Jag har nu lämnat in mina glasögon-to-be hos el optiker. Vilka det blev får ni se på fredag, I just love hemlighetsmakeri!
Förutom denna "dagens happening" har pappa även köpt mig en liten lap top. En liten skön HP Pavillion. Yesbox, pappa betalar.
Hetaste expediten också, det är det jag säger;
Expert i Motala = Abercrombie & Fitch anywhere
Detta förstod sig dock inte pappa på, eller det kanske var det han gjorde, för pappa gjorde oss till dagens krångligaste kunder. Mums, tack vare detta fick expediten visa upp sig i flera olika vinklar.. =)
Men nu är det nya äventyr på gång, mor och jag ska till Norrköping och göra staden. Eftersom mamma hörde fel när jag sa "stan" häromdagen har hon även bokat tid på SPA. Vi får se om vi åker dit. Jag är mer inne på Ben Stillers nya film "Tropic Thunder".
Mamma för typ 1000 år sedan. Eller ja, 50.
Och yes. Det var dubbel J:et.
Life In a Mess
Först och främst; GLASÖGONEN.
Jag har fått många bra tips. Men sammanlagt måste jag tyvärr säga att de inte är så bra. Till exempel;
Jag har nog beslutat mig för att plocka bort 1:orna, de är för inte jag. Ni känner mig, jag är inte seriös.
Så jag bad familjen min (3 personer exklusive moi) att rösta.
De röstade självklart på varsitt alternativ. Övriga vänner och bekanta gör likadant, och vågar sig knappt på uteslutningsmetoden.
Men som min mor sa; sov på saken. Och det kommer jag. För att vakna, gå till synsam och bara dra fram ett par när han frågar. Jag klarar inte av aktiva val, det gör jag inte. Så vi släpper det.
Det andra är att jag vill gå på Cosplay. Ett Naruto Cosplay. Jag vill hitta min stora kärlek där. Tänk er, japaner i mängder, utklädda till de hetaste ninjor ni kan tänka er. Och jag får också klä ut mig. Jag dör vad roligt det skulle vara. När jag gifter mig ska jag ha ett Naruto-bröllop. Mina tärnor kommer vara så heta!
En cosplaykille om dagen gör att det pirrar i magen!
Det tredje ämnet som ska behandlas är att jag varit i mitt gamla stall, MORF, ikväll!
Det var fantastiskt att åka dit och hälsa på alla hästar och ägare. Och dofterna där alltså. Oh, jag skulle kunna gå runt och lukta en hel dag bara för att det luktar så "hemma" och underbart.
Anledningen till mitt besök var att Emma ville ha lite sällskap. Och eftersom jag dissar hennes födelsedagskalas, en biodejt vi har den 21 November (TWILIGHT!) och bara häng med henne i allmänhet fram till i sommar så kände jag att det kunde jag ställa upp på. Hur bra som helst.
På vägen hem, efter att ha, släppt av Em, åkte jag förbi mitt ex:s hus. Och jag började fundera över gamla tider.
Jag åkte förbi huset och reflekterade bara över att det var hans när jag såg att en lampa tändes inne i huset och jag vände blicken ditåt.
För två år sedan..typ. Blev jag ganska så dumpad.
Jag trodde att jag skulle dö. Jag ville dö.Jag kunde inte äta,och jag grät och grät. Jag kände mig precis som Bella när Edward.. nej, jag ska inte spoila.(Men hemskt är det)
Vad jag sedan funderade över var vad mina föräldrar gjorde för att hjälpa mig att bli lite gladare. De körde mig först till Nagge, slängde upp mig på honom och tvingade mig att rida en sväng. Efter det körde de mig till Philip och satte mig i hans box, där jag fick sitta i några timmar. Sammanlagt den våren blev det många timmar hos både Nagano och Philip. Mina älsklingar, varav en inte längre är min, som jag längtar efter varje dag och har att tacka allt från pussar med mulen till läkning av hjärtan. Mina bästisar.
Philip
Nagano
Life in Nerdy glasses
All right, this is the deal; Ett par bågar ska få privilegiet att bli mina. Vilka?
(Hjälp mig. Men bare in mind att man dras till bågbilder där folk ser glada ut eller tittar in i kameran, så var kritiska i ert hjälpande!)
Life In Technicolor
Armageddon. Ragnarök. Call it what you want, but it's here. It's in my room.
Igår började jag den så kallade packningen efter att jag återsåg Wall.E med familjen under kvällen. Jag vill innan jag fortsätter, beat ett slag för denna enastående film, och robot. Jag vet att många tycker att jag har pretty weird taste. Men gud. Jag vill ha ett barn som Wall.e. Gärna exakt en Wall.E.
Söt? Nej? Då är det fel på dig.
Nåväl, då medeltempeteraturen under sommarmånaderna ligger runt 23 Celsius, vilket betyder att det är kallare i Sverige.. blir det ganska mycket kläder som ska med. Om jag nu kommer iväg. Big Travel verkar inte vilja att man ska resa. Så blir väl ännu en tur med Kilroy i telefonrymden senare idag kan tänka.
Men nej. För mitt i mitt skrivande ringer Big Travel. Och nu är det bestämt.
30 SEPTEMBER - BYE BYE SWEDEN!
Nu ska jag till Synsam och kolla bågar. Hell yeah!
I Failed Anyway
Charmen med innebandy är för mig.. oklar.
Men vad gör man inte för att få ägna ett par timmar åt skitsnack med Motalababesen, där visserligen endast 1/3 fortfarande befinner sig i Motala på heltid. Ändock. De är mina gossipgirls, och det var roligt med en update.
Det verkar som att Jennie och jag kanske hakar i Oceanien. Den dörren får stå på glänt medan jag väntar på besked från resebyråerna.
Jag och Stau har också varit på Robertos och ätit världens mest välsmakande pizzor, pratandes om män, Motala och makt i alla dess slag. Den kvinnan kommer jag att sakna de luxe under min frånvaro. Usch.
Stau, den tokiga kvinna som förgyllt min gymnasietid och fritid!
I Found Away
Nå, valde jag rätt, eller valde jag fel, och vilka val gjorde jag egentligen under gårdagskvällen?
Jag kan säga så mycket som att jag hade trevligt. Även om det inte säger så mycket i sig självt.
Efter en superb födelsedagsmiddagstillställning ute hos Lucas bar det iväg till Linköping och M's inflyttningsfest. Vet inte om det var mitt klokaste beslut här i livet, men så blev det.
Väl ute på H.G. blev hälften av vårt sällskap utslängt. En på grund av fylla, och tre stycken på grund av vandalisering. Pojkarna hade nämligen kollat hållbarheten på M's telefon genom att slänga den i väggen.
Väggen gick sönder, och mobilen fastnade i väggen.
När sedan vakten kom fram för att slänga ut dem lät M's bortförklaring någonting i stil med
"Det var inte vi som gjorde hålet, vi råkade bara upptäcka att min mobil passade perfekt i det här hålet..etc".
Palm och jag valde den toffliga vägen och gick hem tillsammans med karlarna. Sen utbröt trängsel. Jag vaknade någon gång under morgonen av att jag hade en stor tyngd på min kropp och av att jag hade ett ben lindat runt halsen.
Med 7 missade samtal från fransosen. Men ärligt talat. Vem ringer klockan 4 AM. Ja okej, men åh. En timma tidigare och jag hade varit iväg. Men usch. Jag börjar bli för gammal för att ränna runt på nätterna.
Bitter and Cold
- Min flygbiljett har fuckat sig. Så jag måste boka ny, och antagligen då en jordenruntresa. Som jag isåfall ska åka på själv..
- Mamma har lovat bort mig på middag med en okänd familj, där maken är av Nya Zeeländskt ursprung. Och mamma blir stött om jag inte går..
- Jag fick hämta min bror och hans flickvän i staden, min bror ifråga är askalas och ligger för tillfället och spyr inne på toaletten som jag snart ska borsta mina tänder på.
- Jag måste fortfarande, efter tre dagar i Grebbestad hänga med min mammas turkiska väns dotter. Som om jag inte har annat att göra mina sista dagar i Sverige!
- Ett P.J. som jag tillsammans med en av mina TENTS-medlemmar tänkt sätta ihop gick idag i stöpet. Sjukt surt. Jag hatar Tyskland.
På grund av alla ovanstående uppgifter utom två missade jag out på ett extraordinärt tillfälle att få bredda min kunskap ytterligare genom att känna på den franska eeh.. lite mer intima kulturen ytterligare. Life is truly a bitch.
Men imorrn försvinner mitt mest överhängande problem - les turks. Inget illa ment alls, jag tycker väldigt mycket om dem. Men de måste väck. Jag får ingen ro av att underhålla en ung flicka vars enda intressen är en man vid namn Ibo och hennes otaliga fyllor.
Matt, matt matt - jag blir så MATT!
iMorrn infinner sig istället "välja fest"-problemet. Linköping? Dynudden? Broes? Hoes? Vad väljer man när allt står på sin spets?
Följ intrigerna, följ instinkterna - som jag brukar säga.
Sleepy Hollow, will Death Follow?
Ploten är följande: En man och en kvinna lämnar en grå, ganska daskig van, i vad medel-Svensson skulle referra till som en några-decibel-för-högt smäll i dörrarna. Pga avståndet hör vi inte dialogen, men vi ser av gestikulerandet att den är ganska fierce. Efter ett par sanningens ord, och desto fler yviga rörelser, drar kvinnan av sig sin vigselring, håller upp den för mannen för att sedan slänga den på marken. Därefter rusar kvinnan in i den daskiga vanen och sätter sig på passagerarsidan (vilket enligt mig var ett konstigt val om man är ute efter att göra sortir). Mannen ifråga lämnar sonika parkeringen som sceneriet utspelas på, och går, utan att plocka upp ringen, ner till sin båt i hamnen. End of story.
Om ni undrar varför jag skriver med kursivt mestadels är det för att jag skulle viskat om jag pratar. Mitt damsällskap sover endast decimetrar ifrån mig, och jag vill inte väcka någon. Men jag ska tillstryka att jag ogillar att vara ensam vaken i Rosenhill. Det sägs spöka här.
The Grebbestad Gloom
Ja, what to say. Än så länge har min vistelse på västkusten inneburit promenader, mat&godis och filmer i massor.
Men helt ofruktsam, eller vad man säger, har jag inte varit.
Firstly tycker jag själv att jag gör ett strålande jobb som sällskapsdam - jag kanske skulle slagit in på den banan redan tidigare i livet.. Vem vet?
Secondly, en packlista har gjorts
och thirdly, preliminärbokad utresa från Svea rike infaller den 30 september, Which gives me about a week eller två kvar i Sverige.
Nu sitter damerna och jag och tittar på När Lammen Tystnar.
Katten avslöjar precis mördaren. Mjau. That's all from Grebbestad - staden som ständigt sover(?) for now.
IN LOVE!
Nick Pitera är min nya stora kärlek. Särskilt för att han gör en så fantastiskt kvinnlig röst when he sings Jasmine's part.
Eller för att citera min far; "Fantastiskt".
As said earlier kom les turks tidigare idag. .. Och det betyder att jag senare under "dagen" kommer att åka de dryga 40 milen till Grebbestad, för att vara snäll mot mamma.
Herregud, idag har Gustav verkligen rätt. Jag är en martyr (höll på att skriva vampyr där, I wish) through and through.
Outcast and Fishy Business
Så Christine har fungerat som min personliga reserådgivare under dagen. Hon har ringt runt, ringt tillbaka och så vidare för att få mig på rätt köl. Vi har dessutom promenerat och plockat vass. En ganska märklig företeelse.
Christine i lagfärgen röd tillsammans med bror.
I övrigt.. Jo. Tufsen har precis, efter ett år, insett det roliga med ett akvarium. Han jagar min sjukling med blicken maintenant.
Och så kommer mammas bästis Camilla hela vägen från Turkiet för att hälsa på ikväll tillsammans med sin dotter Melisa. Frågan är hur jag ska prata mig ur att följa med till Grebbestad imorgon. "Hum.. jo, jag ska nämligen resa runt jorde om sisodär två veckor, och jag har inte fixat någonting, är det okej om jag avsää... okej inte det."
Outfit and Breakthrough of the day
MONKI-skjorta, Naughtyklocka, Primark(oops)skärp
Som Morgan Pålsson skulle ha sagt i det här läget;
"Ro..Robert, Skj.. skju.. skk.. skjut mig, Robert"
För sen ska jag och titta på flygbiljetter.
Preliminary booked until summer 2009
Hjäääääääääääääälp! Help, help, help!
Ovanstående citat är taget ur ett mail jag just recievade. Från mamman i stjärnfamiljen.
FÖRSTÅR NI VAD DET HÄR ANTAGLIGEN BETYDER?!
Anna har ett liv i en annan världsdel till sommaren 09. Hjälp mig. Vill jag verkligen det här? Jag dööör. Panik. Ångest. Glädje. Happy dance. Jag döööör.
First reaction: HEEEEEELL YEAAAAAH!
Second reaction: WHAT THE HELL - AU PAIR?!
Third reaction: HJÄÄÄÄLP - NZ. ENSAM. BARN! BEBISAR!
Avant les Balls de Chocolate et der angest
Det fick mig att återgå till en kär gammal sida i Sju sorters kakor, nummer 148. Negerbollar rätt och slätt.
Det var efter att jag återfann en bild med några år på nacken som moi kände att jag borde jobba mig tillbaka i mitt rätta element.
I påminde quite alot om mitt forna jag efter dagens bakning.
Still no sign från NZ.
Kureni Livingstone har också fått vita pricksjukan (min stora städerska),
jag måste laga middag ikväll óch jag har inga vänner att äta mina balls de chocolate med.
.. Men det värsta är att jag tror att jag fått en infektion av fransmannen. Jag slänger nämligen in franska ord lite här och där när jag pratar, vilket jag gör största delen av tiden.
Jag tycker det gått lite långt när jag hojtar "Bon Soir" till grannen. Men det kanske bara är jag.
Action de Luxe
Hjälp! Ich est fucking bastantnervös.
Okej, här kommer dagens actionplot:
Fick precis ett mail av min nya stjärnfamilj från NZ, mamman skrev att det var jag och två stycken tjejer till som "tävlade" om platsen, den som mailade först om ett startdatum vinner. Usch. Det känns lite som.. jag vet inte, orienteringen i skolan. Där jag oftast gick vilse.
Nåväl, jag kan inte göra annat än att vänta just nu.
Aquarium and Nautilus
Det har jag funderat över under förmiddagens gympass. Och nej, inget sånt, jag skulle aldrig sjunka så att jag faktiskt använde mig av någon annans raggningstips; men det fanns faktiskt en lite lagomhet kille där, tränandes triceps och quadriceps och gud vet vad.
Och nu sitter jag här, ätandes gröt, som börjar att bli något av en fetish hos mig. Säga vad man vill om den saken, men havregrynsgröt är sweet.
(Oh, nu gjorde pappa något ljud innifrån hans kontor som lät som första "tonerna" ur Alla som inte dansar , typiskt. Jag hade precis tänkt börja att klaga på den här dagens innehållslöshet)
Något annat roligt som hände under denna morgonqvist, som visserligen sedan länge är passerad var att jag fick ett samtal från ett 013-nummer som jag väl känner igen. Men när jag lyfte luren var det inte min vän Majson från sommargänget TENTS, som jag expectat, och inte heller hennes lillebror, vilket också skulle kunna vara en possibel ringare, utan deras mor, Christine. Haha, etfter en halvtimmes jiddrande om det ena och andra bestämde vi att jag skulle komma över till Linköping för en fika i veckan.. Är det något man kan lita på bland sommarstugorna i Nässjaområdet är det att vill man chilla spelar åldern ingen roll, man kör sin grej och gillar läget helt enkelt.
Les étés dans Nässja sont tres amusing, I must say. Längtar redan till 2009.
Mummies and Daddy
Kom just hem från en biosittning med far min. Motala kan man alltid lita på; far min och jag var ensamma i salongen. Det fick mig att önska att pappa inte var pappa utan en ung het kille som har ett intresse av att vara inte helt.. väluppfostrade när det kommer till offentliga platser.
Men där satt jag alltså med pappa, vilket iof också var väldigt mysigt. Lite qualitytime.
Vi kollade på den nya Mumien-filmen.
Jag hade då hoppats på att Jet Li skulle vara lika hänförande som vanligt, men nej. Efter att han förvandlades till gyttja i början av filmen försvann liksom charmen med den karln. Usch.
Myskläder: Strumps+linne= Lager157, Top Man-tröja and dos leggings
Nåväl, just nu sitter Pidde, min gamla backpackervän och skickar över dykbilder från resan. Smokin' hot.
Får se om det kanske kommer upp några sådana här senare i natt!
Merci Beaucoup
Jäklar vad krasst jag mår. Klockan halv 8 på kvällen är jag fortfarande bakfull. Hum.
Störd och rolig kväll igår minsann.
Martin har alltså flyttat norrut, och det betyder att man med största sannolikhet hittar hans, eller våran, Palm där också.
Så jag slog två små flygfän i en smäll och körde dit.
Väl där intog vi tillsammans en smakfylld middag innehållandes Gorbys piroger och vitlöksbröd.. Jaja.
Därefter började så att säga förgalejet - väldigt trevligt. Därefter utgång där jag och Palm ljög oss in på något som hette Herrgår'n, en klubb för studenter, av studenter.
Last preparations innan utgång. En skön pose och sen är man klar!
Och det var här, mina vänner, som det störda i kråksången började.
Palm& jag shakade som vanligt loss när jag fick syn på en hyvens kille. Dreads, schyssta looks, men framförallt dreads.
Jag tänkte att, ja, varför inte, and walked up to the guy och hånglade på honom. Sen gick jag och dansade med Palm igen. Palm hade under denna tid blivit frände med ett gäng fransoser. .. Dit det visade sig att dreadskillen also hörde.
Ännu en gång; hum.
Om det är något man inte räknar med när man hälsar på sina goda vänner är det att 1; få bortamatch, och 2; att det är en fransos.
Men så blev det. Efter hot från Martin om att aldrig få återvända till lägenheten om jag försvann iväg, gjorde jag ändå det.
Ett par timmar senare när jag tröttnat på den, vad det visade sig vara, socialt missanpassade fransosen med noll i baskunskaper i språk som t ex engelska och svenska och min franska är sådär lite rostig, vände jag tillbaka mot Martins lägenhet.
Efter att ha stått i 45 minuter utomhus, för att sedan lyckas smita in när efterfesten på en av våningarna i huset slutar kl 05.30, blir golvet utanför Martins lägenhetsdörr min sovplats för någon timma eller två.
Why?
Elin vaknade inte, och Martin ORKADE inte öppna åt mig. Men det visste ju inte jag, jag låg i fosterställning och trodde helt sonika att Martin gjort allvar av sitt hot, att jag inte var välkommen.
Klockan 07.30 cirkus får jag dock äntligen komma in, efter att Elin hört ett krafsande ljud på dörren.
Och ja, idag mår jag verkligen skit.
Vanity Philip and ..
"Vad är det Skalman måste göra då hans klocka ringer?"
"-Döda."
//Helge Skoog.
Herregud. Oj, hädelse. Men jag kunde knappt somna i natt för att jag låg och fnissade åt ovanstående citat. Helt utan förklaring. Det är ju knappt roligt. Anyway.
Än så länge har dagen bjudit på en tur hos min allra bästaste vän, Philip.
Yvonne skvallrade om att han flera gånger den senaste veckan kommit traskande utifrån vägen. Philip tycker nämligen om att gå på turné alldeles själv. Han rymmer sonika och går en liten promenad när han tycker att han får för lite motion och uppmärksamhet.
Nåväl. På vår tur över de nyslagna fälten och i skogen idag så började vi att planera hans 100 års-kalas som infaller den 6 juni, inte mindre än på Nationaldagen.
Vi kom överens om att Morotstårta, Cheesecake, Knäckebrödstilltugg och Äppelpaj kommer att stå på menyn. 
Min bästis Philip. Världens bästa.
En annan jubilar idag är min farfar som fyller år. Hur mycket vågar jag inte säga, men han har varit vegeterian och nykterist i drygt 70 år, och jag tror att han blev det när han fyllde.. 17. Hjälp.
Just nu fräshar jag inför en färd till Linköping där jag ska spana in Ms nya lya och gå ut med denne och Palm ikväll. Kommer att bli laj!
Vanishing World
För jag var också underskön idag, iklädd min nya fräcka coat från River Island som premiäranvändes under kvällen. So fierce.
Me love. Knapparna. Den Gula färgen som mamma hatar.
Den har allt helt enkelt.
Tonight har jag varit på afterwork på O'Learys. Detta med ett gäng där ingen av oss arbetar. Ganska lustigt.
Nej, för eftersom min vänkrets i dagarna inte är sådär prudentiskt stor, hänger jag nu med min lillebrors buddies, födda 1990.
Efter O'Learys föll jag in i deras.. ålder, jag regresserade mig själv så att säga. Detta resulterade i; Haribonappar, lustgas, vattenpipa och youtube. Vilket visserligen inte låter fel.
Det största felet är nog att jag kommit så långt i min regression att jag till och med aktivt planerar vad 90:orna och jag ska göra återstoden av helgen.
För att bekämpa detta ska jag nu sätta mig och titta igenom mitt bästa fynd från London.
Vanishing World, en helt fantastisk bok.
Årets, kanske decenniets vackraste bok. Mireille de la Lez, you did it.
The Call
I die. Seriously. Igår råkade jag återuppväcka mitt begär för Prince Caspian, vilket i det närmaste är obotbart, och att knarka themesongen "The Call" med Regina Spektor gör VERKLIGEN inte saken bättre.
Käre Gode Gud. Ge mig Caspian. Sen är jag nöjd.
Det har hänt mycket, men ändå ingenting sedan senaste inlägget.
Jag tog mig hem från London, vilket faktum är var ganska skönt. Gästfriheten var tämligen.. spartansk.
När jag ställde mig själv mot väggen och upptäckte att jag åter igen står planlös i mitt liv (jag misstänker att jag schabblat bort den NZ:ska familjen ganska hårt), var det dags att rota i trådarna.
Så nu har jag möblerat om och personliggjort mitt annars övertagna, eller överblivna rum.
Mycket nöjd.
En sak jag dock inte är särkskilt nöjd över är att min bror lyckades ha ihjäl två fiskar på bara tre dagar. Det blir en ungefär var 36 timme. Jag vet inte riktigt hur han bar sig åt. Inte heller märkte han att det satt fast en död Otto Jugend i den lilla trädroten. Usch..
Avbefolkning, Mitt akvarium börjar likna Vadstena kommun.
Nu ska jag tjata på pappa om att sätta upp en liten lampa till mitt sminkbord. Sen ska moi va to le gym. Wish me Luck!
Follow the beat at Oxford Street
Forst och framst, jag hatar internationella tangentbord. Secondly, det ar sa inte min grej att ga upp at 0200 as said earlier.
Men my father och jag made it to England, och har idag haft vad vi valt att kalla "quality time". Mycket innovativt ma jag saga.
Vi har hunnit med att ga pa AQUARIUM vilket betyder att jag praktiskt taget hade "the time of my life". Vi tittade alltsa pa fiskar, hajar, rockor och sjohastar i narmare tre timmars tid. Yippie!
Vi har avben pabaorjat en blygsam shoppingtur, dar dagens stora inkop blev ett par skivor fran HMV och en kombinerad inflyttnings-/forskottspresent till K fran John Lewis. En mycket respektabel vas med tillbehorande dam. Jag blev faktiskt avundsjuk. Hade jag inte akt med Ryan Air hade jag tagit med mig dem hem sjalv. Men vad gor man inte for sina kamrater?
Muses skivor "Absolution" och "Black holes and revelations"
blev n[gra av dagens ink;p.
At the moment sitter jag alltsa har, ska snart traffa far min igen, K och jag ska ut och ata with him. Han bor pa andra sidan staden sa... ja, vi far se helt enkelt.
Ska jag vara helt arlig sa kanner jag mig ganska sa ivagen har faktiskt. Usch. Naval, imorrn ska jag ga "Museum of Science" och aven "Natural History Museum". Sjalv.
London Calling
Je suis hemskt dålig, då inlägg utblev igår. Och även i fredags? ZOMG som de säger i Motala. Och jag är ledsen, men det här kommer bli ett så kallat "speedo"-inlägg.
MQ-skjorta, Guatesjalar och Lindex-kjol
Så i fredags morse bar det alltså av mot Nordligare breddgrader och därmed huvudstaden. Detta tillsammans med den ärevördiga madamen, tillika forna klasskamraten och projektmedarbetaren Stau. En underbar, men allt för ofta upptagen kvinna.
Nu märker jag att jag börjar använda lite för många ord, jag ska gå upp om 3 timmar och jag är inte direkt känd för att vara en powernap:are. Mina powernaps brukar ligga på 10-timmarsstrecket om jag får välja.
Nu tänker ni självklart; vad ska den dumma jäntan upp och göra klockan 0200. Jo, det ska jag berätta. En resa till London tillsammans med far min förestår. Han ska jobba, jag ska leva livet. Det vill säga, bo hos Kenny (som går i skolan hela dagarna), sightseea, gå på alla museum som ingen annan vill gå på och shoppa!
.. Inte för att jag inte shoppade nu i helgen. Huga. Noll pengar kvar på la conto. Men eftersom jag är en hejare på att förhandla, kanske jag kan övertala alla expediter att ge mig deras .. objekt. 
Sjuuuukt härligt skärp från Beyond Retro. Lätt helgens ballaste fynd.
På tal om att övertala så klockan 0400 imorse kom min kära broder ïn på mitt rum och sa att jag hade telefon. "Det är från Nya Zealand" löd budskapet varpå han traskade tillbaka till sig.
Det var min favoritaupairfamilj som ringde!
Jag talade med pappan i familjen som inledde samtalet med; "Väckte jag er?"
Eftersom jag är fullkomligt kass på att ljuga svarade jag som det var. Han svarade då att han följde mina "tidsinstruktioner" som jag mailat honom.. Vilka, som när det brukar gälla tider och mig, var helt bakvända.
Ganska så fruktansvärt pinsamt, eftersom detta var first impression, haha.
Jag minns inte så mycket av samtalet, men jag har en "hoppashoppasattdetblirjag"-känsla. Ruinerar de den, dödar jag dem. Typ.
Hamnade i en grymt kool pärlaffär i Gallerian igår (forgot its name), där jag prackade på mig själv tusentals pärlor medan jag småsprang runt och kvittrade "I'm in heaven".
Pärlor, pärlor, pärlor och en rosett!
Ojojoj, nu ska pappa hjälpa mig med timern till akvariumet. Två timmars sömn - here we go. Och sen; hat. För jag har kommit på att jag är rädd för att flyga. Detta tack vare en incident mellan Atlanta-Köpenhamn som jag, tillsammans med min goda vän Cake, erfor en molnig dag i maj. Mer om det en annan dag.
Mys Mew and Fucked Up Computer
J'adore att titta på VHS. Särskilt sådana som man spelat av från TV. Är det en olaglig handling förresten?
Anyway, couldn't care less, min familj har aldrig varit särskilt hype på det där, min mor t ex insåg inte förrän förra året att nedladdning var olagligt.
Pappa och jag har ikväll tittat på Indipendence Day. Vi har ett smått Will Smith hype. Och ett nytt hype för ordet hype.
Nevertheless, att titta på inspelad film har sin charm. Vi kollade bland annat nyheterna från november 1998, och det var på den tiden alla gamla godingsreklamer gick..
I ett svep hade Iprenmannen, "Du har ju hela helgen på dig" och Tone, som på den tiden inte pratade förståelig svenska gjort en apperence, mycket uppskattat indeed!
".. tonight we'll celebrate - OUR INDEPENDENCE DAY!"
Ge mig ett break.
Förutom det har jag problem med musen. Ja, datormusen alltså. Inga ugglor som lurar i mossen där inte.
Nej, jag förstår inte riktigt varför, men den har i nuläget lite svårt att anpassa sig efte rmig och vad jag har förmål på datorskärmen.. Får spekulera vidare i det imorrn eller så. För nu måste jag faktiskt packa.
Mew Mew and Muse
Farmors gamla skjorta, väst från Vadstena Klosterhotell (muha) sjalar från
Guaté.
- Thé väntar hos fröken Palm maintenant. Ska bli roligt med lite skitsnack och ångest. Inte sett baben på lähänge.
- Aprés; lunch och chill på stan.. eller stan, i byn, med Emma, vi ska sukta efter Edward Cullen, alla kvinnors dröm.
Mew Mew and Crucaders
Imorse kom pappsen in och basunerade ut " POOOOOST!".
Och i denna poströra fanns bland annat ett paket med två efterlängtade tradera.com-klipp.
Tokyo Mew Mew a la mode - sjukt söt historia om högskoletjejer med djur-DNA
Tack vare denna glädjebooster har jag än så länge mest legat i sängen och läst idag. I posten fanns förövrigt ett brev från aupairinamerica.co.uk som vill boka en intervju med mig om ett par veckor.
Men hetast på mailen nu var ett s.k. epost som jag recivade tidigare i morse från mina favoritkandidater från Nya Zealand. I mailet står det bland annat;
"Billy is extremely pleased we are getting to this stage as you are his favourite. "
Undrar ni vilket steg, så är det inte att jag ska adopteras, eller att jag tänker bli pappans nya älskarinna. Nope. De ska ringa mig imorgon och se om we are a perfect match, som man säger.
Jag hoppas verkligen det, ungarna är 5 och 7, de bor på en gård, har massor med djur och bor omgivna av hästrancher!
Nåväl. Down to business - jag ska ner och köpa mig ett gymkort på Nautilus. Feelgood är inget för mig, too much prestige!
Walking Visciously Towards.. What?
Den enda fråga som verkligen kryper i mig är ifall jag verkligen är up for att ta hand om någon annans 10 månaders baby, eller någons barn överhuvudtaget - tänk om jag har sönder det?
Och jo, visst, jag kan lätt tänka mg att ta hand om barn, då får ju även jag leka liksom, men det är som vanligt här mitt tvivel kommer in. Samma tvivel som gjorde att jag kanske innerst inne var glad att jag inte kom in på skolan.
What if I'm not up for it? Min livsfrågeställning, ständigt ekande i mitt i övrigt ganska tomma huvud.
"Anna, Anna, du trampade nästan på mig!"
Men nu har jag inte tid med det här deppet, för nu ska jag, mamma, pappa, Tufsen och fiskarna ha myskväll med Will Smith som ikväll ska vara ensam i världen. I AM LEGEND - here we go.
.. Trodde jag. Mamma fixar fika, det aset, och pappa städar. Så jag får visst vänta en stund.
Min käraste Cake, som snart är färdigutbildad socionom, fick istället nu ustå mitt tjat i ett par minuter. Hon försöker åtminstone, men med vissa svårigheter, att hjälpa mig att hamna på rätt spår i livet. Men efter att hon föreslog sjukgymnast som framtidsyrke för mig började jag att se svart och tvivla på mina goda väns omdöme. Jag hatar människor. Och jag vill bli masserad och omhändertagen, inte tvärtom. Plus att min mor i grund och botten är sjukgymnast, vilket leder till en ekvation som ingen vill lösa.
Jag vägrar gå i mina föräldrars fotspår. That's it, really.
Walking Down Behind Enemies Lines - Att Rensa en Garderob
Och den typen av shopping gör, som vi alla förstår, att man inte alltid kommer hem med passande plagg.
Men det är då jag finns där för att kunna ta över sådana misfitting plaggs.
Tunikan från K's ärevördiga mor. Från Zara.
Dagen har so far bestått i en långpromenad i skogen, en hejdundrande oförklarlig huvudvärk och svarandet av ca 30 au pair-mail. (.. With second thoughts; huvudvärken kanske inte är så oförklarlig trots allt)
Två svek har jag hunnit med än så länge också. Jag orkar dels inte följa med min mor upp till huuvudstaden i morgon.
Mitt andra svek är att jag missar out on surprisepartyt nere i Lund på fredag. Och jag som fixat boende hos Tokyo och allt. Jag känner mig verkligen jättedålig.
Men, jag har en känsla av att min kära Stau endast känner glädje. Jag hakar på henne upp till Hufvudstaden på fredag för some serious shopping and museibesökande i helgen.
Nu ska jag, innan jag rensar garderoben, sjunka ner i soffan för att titta på my favourite of all time series. Naruto.
Dagens tips blir att kolla Haruka Kanata introt till Naruto. Gör det. Nu!
Sasuke, till höger, is the love of my life. Håna mig och jag dödar er. =)
Go Out or Go Europe
För imorgon bitti lämnar han mig. Eller mig. Sverige. Visserligen brukar jag se på mig själv som Moder Svea, men okej, not really.
Så idag ska jag tvinga mig till all den qualitytime jag bara kan stjäla av denna upptagna man. Detta som sagt genom att ligga i hans säng och titta på medan han sliter ner sina Gucci, Pucci, Prada-kläder i sina Luis Vitton-väskor och hånfnissnar åt min tillvaro. Jag ser det redan framför mig.
Well, better get goin'
Gina Tricot-reareaslappisplagg och sjalar från Guatemala
Go Global and Unorganised
Jag drunknar i mail. Idag känner jag mig som jag tror att Bill Gates skulle känna sig om han var ung kvinna neddränkt och nerringd av giriga AU PAIR-villhaare.
Egentligen ska jag väl kanske visa lite ödmjukhet och glädje inför detta. Äntligen vill ju någon ha mig, liksom.
Men det här funkar inte. Det är i sådana här lägen jag funderar över ifall det inte skulle vara bättre om det var diktatur överallt här i världen. Då hade jag haft en familj tilldelad - inte 105 stycken att välja mellan.
Och jag är SÅ DÅLIG på att säga nej.
Det här kommer att sluta med att jag pendlar mellan Paris, New York och Auckland. Yippie.
Inte nog med detta, igår när min kära vän K var över och chillade bestämde vi oss för att min stackars Agatha (min lilla städfisk) som suttit i Karantän - var död. Hon var nämligen helt täckt i de vita parasiterna.
När jag skulle håva in henne, vittrade hon sönder. Ett ganska tydligt tecken på att hon var hädangången. Och i min sorg, fanns min alla käraste vän K där, som vanligt.
Agatha Leonidas - en hängiven städerska
Han styrde en begravning. Vi tog Agatha, inte i en liksäck eller kista, utan i ett orange enlitersmått i plast och körde henne till Vätterns Vilda Vatten, där vi, i tonerna till Hide and Seek (av Imogen Heap) sa några väl valda ord och återbördade henne till vattnet. Det var verkligen jättevackert. Den typ av kärlek tycker jag, som bor straxt intill en djurkyrkogård visserligen, att folk ska visa sina husdjur. För de är trots allt även de, en del av familjen.
New Born and Unorganised - More Loose Threads
Min lycka&framgångsjakt började, inte i morse, men i förmiddags när studieplatser.nu besöktes.
Jag scrollade loss en stund, men med
Judaistik - Judisk humor & Kulturell identitet 7,5 hp
Mossor, lavar, svampar - Biodiversitet & Naturvård 15 hp
Trädgårdskonstens historia 7,5 hp
som enda värdiga "scrolla-förbi-och-stanna-upp"-kurser, stängde jag smått besviken ner sajten.
Istället klickade jag mig in på studera.nu.
Och med ett par nya ämnen i min "kurskorg", kompletterades ansökningen och
- Civilekonomprogrammet med Kinesisk alt Fransk inriktning vid Lunds Universitet
och
- Marknadsföringsprogrammet vid Kalmars Högskola
finns nu även på listan.
Så jag bidar min tid i väntan på en ansökningsbehandling.. På tal om det kanske jag skulle beställa tid för en ansiktsbehandling senare i veckan..hum.
Men, tro inte att min aktivitet sinade efter att "Skicka"-knappen trycktes ned.
Nej, aupair-world.net fick idag en ny medlem, nämligen moi!
Och redan har förfrågningar, särskilt från franska familjer, börjat att trilla in.
What can I say? Alla vill ha mig.
Förutom att ett av mina många inköp på tradera.com arrivade idag, så har största lyckan varit att den spårlöst försvunna rostbiffen från festen är återfunnen. Och inom kort uppäten.
Ein brosch från tradera som jag.. måste köpa nåt att sätta den på åt
I övrigt talade jag just med min gamla arbetsgivare från Rättspsyk. Han ville bara höra om jag mådde bra, och om jag hade haft det roligt i sommar. Där har vi en man som månar om sina anställda. Eller så vill han ha ett kontrakt underskrivet eller liknande, han har trots allt min mor som övergripande chef..
Nu ska jag ut i vildermarken, eller snarare motionsspåret för att promenera bort en timme tillsammans med Muses platta Absolution. Så mysigt.
Oversized JUST FEMALE tröja från Lager 157 & leheggings.
New Born and Unorganised
Detta med pompa, ståt och förberedelser i det oändliga.
Men, i och med lördagen, avslutades en, och påbörjades en annan del av mitt liv. Den planlösa, smått oroliga delen, även kallad framtiden förestår.
För från och med Söndagen den 31 Augusti 2008 är mitt liv en enda oplanerad förströelse.
Så det är dags att börja fundera nu.
Vad ska jag ägna mina dagar åt, vad är mitt mål?
Förutom att bli playmate of the year, äga - och självklart bo i - Vadstena slott och att rädda världens alla djur från utplåning och vanvård, har jag inte många idéer. Möjligtvis att återuppväcka dinosaurierna à la Jurassic Park, och att simma med en blåval.
..Men förutom de tämligen spridda förslagen är det ganska tomt på "Att göra"-listan.
Dock ska vi inte låsa oss vid sådana trivialiteter; jag väljer att citera en stor idol vid namn Morgan Pålsson.
"Vi löser det här Robert, lita på mig, vi löser det här."
För er som är familjära med Morgan, vet ni att han är en man att lita på. För Er som inte känner till Morgan vädjar jag; Besök er närmaste videobutik redan ikväll - "Morgan Pålsson - Världsreporter" . Se den, njut. MP-V slår "Sunes sommar" big time..
Men nu, eftersom klockan snart passerar 3 AM och jag under den senaste veckan ägnat ca 4-5h/natt åt att sova på grund av Jubileumsfesten, känner jag att mina krafter sinar.
Imorrn börjar jakten på en framgångsrik och lycklig framtid!
Efter feststädning under dagen var det dags att ta itu med
presentbordet. En extra julafton, enligt mor min.
